Tidigare i veckanhade dimmorna lagt sig täta om vad som fick regeringen att byta fot beträffande rörlagret för ryska Gazprom i en svensk hamn.
En mycket stor fråga – och en förhållandevis mindre. Men båda handlar om att det finns mycket att ta igen i beredskap, när det internationella läget blivit mycket farligare.
Försvarsberedningen ärhelt nödvändig. Det finns stora luckor i den militära förmågan, vad gäller vapen, annan utrustning samt personal. Det behöver prioriteras rätt, så attden rad av miljarder det kommer att handla om blir effektivt använda. Det kan finnas mycket att vinna om inköp samordnas med viktiga grannländer, och om dessa tillsammans fördelar en del uppgifter.
Det heter i direktiven att beredningen särskilt ska se på samarbete med Finland. Men det handlar med säkerhet också om några av de närbelägna Natoländerna, oavsett vad Sverige och Finland kan och vill göra med ett fullt Natomedlemskap.
Realiteten är också att efter Donald Trumps tillträde i USA, och inför franska presidentvalet, svajar det betänkligt i fråga om vad man kan förutse om Natos hållfasthet och framtida medlemskrets. Inverkan på säkerhetsläget i Europa de närmaste fyra åren kan bli allt från dramatisk till relativt liten. Det behövs politisk beredskap hos partier i den nuvarande och den föregående regeringen för att både i försvarspolitiken och i den bredare utrikespolitiken tillsammans hantera scenarier av mycket olika slag – i samråd med länder som är oss närmast geografiskt och värderingsmässigt.
Försvarsberedningen är inte rätt forum vid svårare beslut. Den gräns för uppdragets omfattning som lagts vid år 2021har sina orsaker i sådant som hänt i politiken det senaste årtiondet. Men det kan inte vara rationellt att diskutera militära frågor som ligger mer än fem år framåt i en krets, och det som bör göras den närmaste tiden i en annan, medan de större säkerhetspolitiska problemen knappt diskuteras.
I arbetsgruppen efterdet senaste försvarsbeslutet ingår fem partier som då felbedömde kostnadsbehovet, medan ett sjätte parti, Liberalerna, som varmer förutseende, hålls utanför även sedan försvarsbeslutet spruckit ekonomiskt.
I beredningen sitter å andra sidan både Vänsterpartiet, som aldrig kommer att vara med om någon verklig försvarsförstärkning,och SD som är ideologisk allierad med Putinanpassade ytterhögerpartier på flera håll i Europa. Att ta upp de verkligt känsliga militärtekniska och säkerhetspolitiska frågorna med ytterkantspartierna i rummet är i dagens läge inte rimligt. Den som hoppas se nyfascisten och Putinstödjaren MarineLe Pen vid makten i Frankrike kan inte räknas som nationellt pålitlig mer än de som höll på Moskva under Stalins, Chrustjevs och Bresjnevs tid.
Både försvarsberedningen och det ryska maktinstrumentet Gazproms rörlager i Karlshamn påminner om att det finns en rad säkerhetsfrågor som inte är renodlat militära. Att Karlshamns stadsstora behov av hyresintäkter i ett kommunalt bolag ska avgöra en fråga där det finns militära säkerhetsaspekter är inte bra. Hur mycket detta, eller en påstådd oenighet mellan UD och försvaret, var avgörande är inte lätt att veta just nu.
Men helt klart finns det ett lagstiftningsarbete att göra. Det är en missriktad kritik mot regeringen när det från M-håll låter som omdetta kunde och borde ha utförts kvickt.
Med dagens teknik, samhällsstruktur och EU-anknutna juridik är det ett komplicerat detaljarbete att införa tillståndskrav på rätt ställen för rätt verksamheter – och att i lag föra in att rätt slags ärenden ska skickas till regeringen för avgörande säkerhetspolitisk prövning.