Guifs damer och herrar fixade båda var sin viktig seger under söndagen. Själv såg jag herrarna slå Hammarby i en match som inte direkt går till historien. Damerna spelade i Skåne och där berättade tränaren Johan Moberger att skönspelet var någon annanstans.Men många gånger kvittar det. I idrott är poängen ibland oerhört betydelsefulla. Så viktiga att hur de plockas inte spelar någon roll. Under söndagen fick vi två bevis på det.
Guifs herrar åkte i december på stryk av Hammarby i Stockholm. Dessutom vann Bajen för en vecka sedan borta mot Skövde. Varningen fanns alltså där. Trots att tabellplaceringarna skiljer en hel del går det inte att ta Hammarby med en klackspark. Vilket också syntes till en början. Guif hade svårt att få det att stämma och Hammarby kämpade och slet. Men det större kunnandet tog ut sin rätt. I slutet av halvlek ett stack Guif ifrån och efter paus fortsatte man på den vägen. Tills den stora svackan infann sig med kvarten kvar. Som tur var ledde Guif med nio då men gästerna kom så nära som tre bollar ifrån och lite nerv blev det allt.
Någon egentlig spelarkritik finns ingen större anledning att gå in på. Med ett undantag.Herdeiro Lucau måste vara en av Sveriges absolut bästa närskottsmålvakter. Vilka sköna parader han svarade för emellanåt och han såg till att Bajen hölls på armlängds avstånd en stor del av matchen. I övrigt – ja, de flesta kan lite bättre och det är skönt att veta. För du ska ha klart för dig att speediga trion Robin Andersson, Emil Andersson och Daniel Ekman kan betydligt fler trick än dem de visade under söndagen.
Daniel Wigö har bestämt sig för att sluta mitt under säsongen. Tråkigt förstås, men jag har förståelse för hans beslut. Inte lätt att motivera sig när speltiden uteblir – vilket förstås beror på att Emil Hansson på samma position varit väldigt bra. Lite oro kan jag dock känna nu för kanten till höger. För tänk om Hansson plötsligt skadar sig. Då finns ingen naturlig ersättare mer än Emil Andersson. Och han är ju mycket mer högernia nu för tiden.
Något helt annat: Efter en lindrigt sagt bedrövlig säsong tvingas Åker/Strängnäs som väntat till negativt kval. Ett kval som naturligtvis laget ska fixa. Men det hänger på att samtliga spelare som nu finns i truppen känner stolthet och ställer upp de fem-sex veckor som återstår. Tidigare under året har ju spelare kommit och gått lite som de vill. Nu hoppas jag inte minst för tränaren Erik Ahlströms skull att han får ett vettigt lag att jobba med. Då ska nog detta gå bra. Om inte är det bara att börja om från början. Blir det nedflyttning till tvåan tycker jag Å/S helt ska satsa på egna killar och likt Eskilstunalaget Linden ta ett antal år i tvåan innan man försiktigt sneglar uppåt igen.