‒Vi landade i måndags vid 20.30. Det tog ungefär 30 timmar att flyga hem för vi hade tolv timmars väntetid i Los Angeles och fyra timmar i London så det har verkligen varit en lång resa, säger Ida Larsson som var en av 45 svenskar som tävlade i VM i Ironman på Hawaii.
Dagen efter hemkomsten var det jobb igen på brandstationen i Eskilstuna.
‒Ja, man var lite slut då men det har ändå gått bra, säger hon.
Innan tävlingen hade jag som mål att komma runt på 12-13 timmar.
Det var under Ironman i Kalmar i augusti månad som hon kvalade in till VM-tävlingen på Hawaii. Och efter det har det varit fullt upp med förberedelser, ända fram till lördagen den 14 oktober då VM i Ironman ägde rum. Och så här i efterhand är Ida stolt och glad över sin prestation.
‒Jag är jättenöjd för jag har ju inte hållit på så länge. Det är klart att vissa delar hade kunnat gå bättre men det är väl för att man är så hård mot sig själv, säger 26-åringen och fortsätter:
‒Innan tävlingen hade jag som mål att komma runt på 12-13 timmar.
Och det fixade hon, för tiden blev 11.57.07 och en fin 35:e plats i sin klass 25–29 år.
Simningen gick bra då hon stora delar låg bakom andra vilket gjorde att hon hade mycket fötter att simma på. Där kom hon in på en timme och 24 minuter men det hon inte kunde ana var att cyklingen skulle bli den värsta biten.
‒Det är där jag annars känner mig starkast. Under tävlingen var det blåsigt och varmt, plus att banan var mer kuperad än om man jämför med banan i Kalmar. Jag brukar känna mig rätt stark i början och ganska långt in på cykeldelen men nu kände jag mig slut redan efter halva sträckan samtidigt så missade jag lite vätska i slutet.
En mil på cykel utan vatten i 30 graders värme tar hårt.
‒Det kanske inte låter så farligt men en mil på cykel utan vatten i 30 graders värme tar hårt, säger Ida som kom in på sex timmar och nio minuter och efter den avslutande löpningen klockades hon på fyra timmar och sex minuter.
Hur kändes det när du gick i mål?
‒Då var det mer lättnad och glädje men samtidigt gjorde det så himla ont i benen. Så jag lade mig ner och låg i gräset där alla samlas efter målgången i säkert en timme. Då sa jag till min sambo Anders att, "jag vill aldrig göra det här mer igen", men bara någon dag senare pratade vi om att tävla i Kalmar igen nästa år, säger hon och skrattar.
Dagarna efter återhämtade hon sig rätt så snabbt men är också glad över att hon kunde vara på plats nere på Hawaii en vecka innan för att kunna vänja sig vid värmen.
‒Och vi var faktiskt kvar en vecka efter tävlingen bara för att det är så härligt att vara där och för vi ville ha lite semester.
Så nu är triathlonsäsongen över för Ida från Eskilstuna. Och fortsättning lär det bli men frågan är i vilka lopp. Hon avslöjar att det finns lite planer på att tävla utomlands i Ironman igen och då är det tävlingen i Sydafrika i april som lockar.