Guif fick revansch från premiärbesvikelsen hemma mot Skövde.
På bortagolv besegrades Hammarby med 29–26 där en strålande försvars- och målvaktsinsats från Herdeiro Lucau första kvarten var bidragande.
Det dröjde nio minuter innan Hammarby spräckte nollan.
Och efter en kvart hade Guif ryckt åt sig en femmålsledning som sedan aldrig blev mindre än just tremålsmarginalen i slutet.
Annars var den stora snackisen de heta känslorna.
Hela 26 utvisningsminuter – flera av dem dock onödiga sådana – och två rejält uppeldade lag efter dubbla situationer med Martin Dolk inblandad i under den första halvleken.
Först såg Hammarbyspelaren ut att stoppa Emil Andersson helt ren i en kontring.
Något Guifspelaren senare dementerar.
– Det är mitt egna fel. Jag trampar snett, stukar foten och faller. Så det är ingenting egentligen.
Men du blev rejält förbannad på domarna?
– Ja, men där tycker jag att de ska blåsa av. Det var ju kontring … och jag fick ont. Jag var tvungen att skylla på något, men det var inte osjyst av Dolk, säger han med ett leende.
Men bara minuter senare kom Dolk på nytt farande i en Guifkontring och stoppade Emil Hansson som svarade med att rycka tag i Hammarbyspelaren.
– Det är heta känslor. Jag kommer i ett friläge och i handboll ska man låta varandra vara och låta den som är fri skjuta, tycker jag. Men han puttar mig och det är onödigt. I frilägen släpper vi varandra, det blir så mycket större skaderisk. Framifrån kan vi smälla på hur mycket som helst, säger Emil Hansson.
Guifduon tycker att Dolk bröt mot ”gentlemannaregeln” att släppa spelare i hög fart.
– Det är ju svårt när adrenalinet är påslaget, men det kan ju bli en så farlig situation med skador och så där. Det finns väl en regel att man ska släppa där, säger Andersson.
– Ja, men Dolk är en skön kille och bad om ursäkt efteråt, så det är lugnt nu, säger Hansson.
Martin Dolk klarade sig alltså helt från situationen med Andersson, men fick både en tvåminutersutvisning och straffkast mot sig efter att ha sänkt Hansson.
– Jag förstår att de blir irriterade. Men första situationen tycker jag inte är så farlig för där är jag framför honom och han tappar balansen. Men andra köper jag fullt ut, jag tror att jag ska hinna in före och vill inte göra något fult. Men när jag märker att jag är för sen kan jag inte göra något. Det var inte alls mening att slå in någon höfttackling där.
Emil Hansson reagerade kraftigt och du själv är gammal kantspelare. Hur ser du på reaktionerna?
– Jag köper att det är gentlemannaregel, men samtidigt måste jag göra mitt för att försöka stoppa ett mål. Men jag vet själv hur det blir: Man har ett adrenalinrus, blir man förbannad och jag hade nog reagerat precis likadant, säger Dolk.