Visst var vi glada, vi pensionärer som för några månader sedan utlovades vara vinnare. Både på höjd pension och lägre skatt.
Nu vet vi, det var en himla tur att vi var glada i förskott. För när verkligheten kom ifatt oss 18 januari, respektive 19 januari (olika ”lönedagar” för pensionärer) var det slut på glädjen. Tråkigast är det förstås för alla de fattigpensionärer som redan tidigare hade mindre än EU-normen på 11 830 kronor efter skatt. Till antalet var dessa 328 000. Oj vad de hade hoppats på bättre liv efter nyår.
Ingen, inte ens jag, trodde att de fattigaste pensionärerna, ofta en kvinna, med mellan 7 000 och 8 000 kronor i månaden efter skatt, skulle få höjning med tre tusenlappar för att komma i närheten av den norm som EU satt som gräns för fattigpensionärer.
Men en nettohöjning med mindre än en enda hundralapp (exempel 70 kronor, 55 kronor och 85 kronor) var nog betydligt mindre än de flesta fattigpensionärer hade hoppats på.
För att inte tala om de 150 000 som varit kommunalt anställda ock som just i år fick sänkt pension!
Alla politiska partier, utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, stod stolt upp före jul och lovade pensionsförbättringar.
”I år är det pensionärernas år”, läste och hörde vi.
Som tur är har just jag redan från början en bättre pension än de som fick stå som exempel här ovan. Såklart fick jag nettohöjning med 536 kronor. Tackar för det, jag avsäger mig inte tillskottet, men andra hade kanske behövt det bättre.
Slutligen undrar jag med stor oro hur pensionshöjningen ska bli ett dåligt år, om det här var ett bra år…
Roger Stark
pensionär och politiskt obunden