För några veckor sedan fick min pappa, född 1927, ett erbjudande om boende av Kommunfastigheter. Efter mycket tvekan och lovad flytthjälp av familjen så tackade pappa muntligen ja.
Någon vecka senare just innan kontraktet skulle undertecknas, då har min pappa tyvärr ångrat sig: ”Jag vill inte flytta”.
Vi vet att det är ett mycket stort steg att flytta men här var det som att prata med en vägg!
Kontraktet är inte påskrivet men utskrivet av Kommunfastigheter, därför tappar pappa alla sju år han stått i deras kö får jag veta. Villkoren står på hemsidan. Tog en vända till med pappa, det hjälpte inte, han vill inte flytta.
Okej, felet är ytterst mitt, pappa har ingen dator och inte läst villkoren. Konsekvensen är att han blir av med alla poäng och hamnar på 0 (noll) enligt Kommunfastigheters regler. Pappa är 90 år. Vid 97 års ålder (!) kan han vara tillbaka i samma nivå som i måndags. I och med att kontraktet är utskrivet (men inte signerat) slår fällan igen.
Är det så här våra gamla skall behandlas? Då Kommunfastigheter vet om att många äldre blir osäkra och ångrar sig just innan de skall skriva på, lägenheten blir ändå uthyrd. Varför inte ha ett system som exempelvis säger att man inte får söka igen på kanske ett år?
Skapa mer humana regler. Ni vet hur gamla människor fungerar. Gör om, gör rätt! Enligt ett svar från Kommunfastigheter på tidigare insändare har dessutom cirka 30 procent av dem som får seniorboende fått bonuspoäng via en gräddfil. Märkligt!
Jan