Maskrosor har fĂ„tt vĂ€xa sig högre Ă€n grĂ€set,kanterna syns inte för allt ogrĂ€s, gĂ„ngarna Ă€r okrattade och fulla med ogrĂ€s. Trimma runt stenarna hanns inte med innan skillnaden blev för stor frĂ„n övriga grĂ€sytor. SĂ„ ser det ut pĂ„ Ăjas kyrkogĂ„rd.
Ett tag sÄg hela kyrkogÄrden ut som en byggarbetsplats med alla stÀllningar pÄ gravstenarna. Jag vet dess syfte och det Àr ju bra, men sÄg vÀldigt trÄkigt ut. HÀckar och buskar behövde en upprensning.
Som församlingsbo kÀnns det viktigt att kyrkogÄrden Àr fin och vÀlskött. Det Àr ju mÄnga gÄnger den första lÀnken vi har med kyrkan. DÀr har vi lÀmnat vÄra nÀra och kÀra och dÀr ska det vara en vÀrdighet och stillhet som hör en viloplats till.
Min insÀndare Àr inte riktad till personalen, de jobbar som skÄllade rÄttor och gör sÄ gott de kan och hinner. Kyrkan borde vara rÀdd om sin personal och anstÀlla fler.
I vintras var det inte skottat pÄ en hel helg och sedan var det nÄgon som hade sprungit runt med en snöslunga sÄ det sÄg ut som ett labyrintspel pÄ kyrkogÄrden.
Ska kyrkan behÄlla och fÄ fler medlemmar fÄr de tÀnka om VÀrna om personalen som Àr, ta in fler och se till att kyrkorna tas i bruk igen.
Jag vill kunna kĂ€nna en inre ro nĂ€r jag kommer till Ăja kyrkogĂ„rd.
Anhörig