Det var i mitten på oktober mot Alingsås som olyckan var framme för Guifs spelmotor. Efter att Marcus hade krokat ihop med en Alingsåsspelare i samband med ett hemspring fick han rejäla smärtor i knät. Några dagar senare konstaterades det att skadan var något allvarligare än befarat då det visade sig vara ett uttänjt korsband. Rehabiliteringstid – fyra till sex månader.
Nu halvåret senare är han redo för spel igen.
‒Jag ska tillsammans med tränarna och vår sjukgymnast Kenny Vokbus ta ett definitivt beslut om det blir spel nu eller på lördag hemma i Stiga Sports Arena, säger Marcus Ekman.
Men skadetiden har varit tuff för 19-åringen.
‒Det har varit lite konstigt men samtidigt tråkigt att stå vid sidan om. Men under den här perioden har jag kunnat bygga upp lite muskelmassa och tänkt på annat.
Vid sidan om handbollen jobbar han halvtid på Jula ute vid Folkesta. Det har hjälpt honom en hel del.
‒Att ha jobbet har varit bra för jag har alltid haft något att göra, så jag har inte bara legat hemma och funderat. Men jag har så klart sett mycket handboll. Jag har bland annat sett våra matcher men även lite andra ligamatcher plus en del matcher i Champions League, säger Marcus Ekman.
Första kvartsfinalmatchen åkte han med laget ner till Kristianstad. Men när Guif vann den andra med 33–32 efter förlängning satt han på Bromma flygplats.
‒Jag skulle på läger med U20-landslaget till Ystad. Och eftersom jag inte var 100 procent spelklar för att lira i slutspelet med Guif valde jag i stället att åka med killarna på lägret inför kommande EM i Slovenien (18–29 juli). Så jag såg kvartsfinalmatchen via telefonen.
Ekman tippar att onsdagens tredje kvartsfinal mot Kristianstad lär bli lika jämn som senast.
‒Jag tror det blir en liknande matchbild som i den första och andra kvartsfinalen. Den här matchen kan gå hur som helst. Men det kanske inte är så mycket som talar för att vi ska vinna för Kristianstad har väl 63 raka segrar på hemmaplan.
‒Det som talar för oss är att vi vet att vi kan vinna mot dem och att det faktiskt är möjligt. För det som avgjorde senast var vår vilja och den glöd som jag såg hos alla, avslutar Marcus Ekman.