Vi träffas på Thor gym i Torshälla där det äkta paret ska köra dagens träningspass. Iförda träningskläder slår de sig ner i skinnsoffan bredvid mig.
Fredrik och Jenny Spång flyttade till Sälen 1994. De hade båda tidigare i sina liv spelat fotboll men i Sälen fanns inte de möjligheterna, i stället begav de sig till gymmet när de inte åkte skidor. Det fanns ingen kontinuitet i deras träning, ibland blev det tre gånger en vecka och sen blev det uppehåll ett par veckor till nästa gång. Kosten var inte den bästa, det slarvades en hel del och att Jenny jobbade på ett hamburgarställe gjorde inte saken bättre. De konsumerade även alkohol rätt ofta.
[fakta nr="1"]
Jenny genomgick under första tiden i Sälen rehab för sin rygg. Hon tränade mer och mer på gymmet och började se hur det hände saker med kroppen.
Det stora lyftet kom året efter då Fredrik inhandlade några böcker skrivna av Ove Rytter, en tidigare bodybuildare. Här fanns det mycket information att hämta, både när det gällde träning och kost. Fredrik började hårdköra och ändrade kosten radikalt. Han började träna fyra till fem pass i veckan, var noggrann med att inte träna för mycket och passen var mellan 60 och 90 minuter. På ett år gick han upp sex till sju kilo - i rena muskler.
‒Det blev en radikal förändring för mig efter att jag köpt Oves böcker, säger Fredrik och fortsätter:
‒Det blev skillnad som natt och dag när jag la om kosten helt, jag kände hur kroppen svarade på vad jag gav den.
[fakta nr="2"]
Från att ha ätit det mesta som kommit i Fredriks väg övergick han till kost på rena råvaror. Potatis, ris, pasta, kött, fisk, fågel och mycket grönsaker var basmaten. Som mellanmål blev det ofta en burk makrill eller en burk tonfisk, med lite knäckebröd.
‒Jag kommer ihåg att jag köpte den billigaste tonfisken som fanns, det kunde till och med vara lite ben i den, men sköljde jag ner den med vatten så gick det bra, säger Fredrik och skrattar.
På den tiden fanns det inte så mycket kosttillskott på marknaden, i stället var det riktig mat som gällde.
‒Med facit på hand var det bra att det inte fanns många kosttillskott, jag kunde förlita mig helt på träningen i stället för drickan jag hade haft i handen.
1998 flyttade paret hem till Eskilstuna. Båda började studera för att kunna jobba med det de verkligen ville. Jenny utbildade sig till hälsopedagog samtidigt som Fredrik läste till brandman.
Jag såg att han hade hög potential och en fantastisk scenutstrålning.
2000 började Fredrik jobba på heltid i Attunda i Stockholm norrort. Han satte nya mål i livet och kände att jobbet fungerade mycket bra ihop med hans träning. Året efter, 2001, stod han på bodybuilderscenen för första gången, under Luciapokalen i Göteborg. Han slutade tvåa i klassen minus 70 kilo och Jenny satt i publiken och hejade på.
‒Jag såg att han hade hög potential och en fantastisk scenutstrålning, säger Jenny samtidigt som hon tittar leende på sin man.
2002 var Jenny färdigutbildad och började jobba som hälsopedagog på Korpen i Eskilstuna. Några år senare födde hon parets barn, Wilmer och Emmy, och efter det ökade hon på träningen. 2008 gjorde hon tävlingsdebut, även hon på Luciapokalen, i grenen body fitness. Det blev ingen framskjuten placering men det var en wow-känsla som hon älskade. Den tiden hon fick stå på scenen och glittra var underbar.
Paret Spång fortsatte att tävla och hade barnen med sig jämt, när den ena stod på scenen och poserade var den andra med barnen backstage. Fredrik tänker tillbaka i tiden och börjar prata om några tävlingar som betytt mycket för honom.
‒Fram till 2011 hade jag inte vunnit någon gång, men en massa andra- och tredjeplaceringar hade det blivit. På SM det året blev jag tvåa, slagen med en ynka poäng. Men några veckor senare var det nordiska mästerskapet och då fick jag revansch, då segrade jag och han som vann SM blev tvåa.
‒2013 var jag med landslaget ner till EM i Moldavien, i just den tävlingen var alla de bästa med så motståndet var i världsklass. Jag hade inga höga förväntningar så när jag blev bland de sex bästa och gick till final var det nästan som att jag hade vunnit hela tävlingen. Till slut blev jag femma i finalen.
‒Året efter, 2014, var jag åter med landslaget till EM. Men då som veteran, jag hade fyllt 40 år. Då tävlade jag i klassen 40 till 49 år och det skulle jag säga är den hårdaste tävlingsklassen. Då blev jag trea och det var grymt bra.
Fredrik har efter det vunnit SM men räknar inte den segern lika högt, de bästa var inte med så motståndet var inte lika tufft där som i andra tävlingar.
Jenny har inte tävlat lika mycket som sin man, men har hunnit med runt 15 tävlingar, både nationellt och internationellt. Hon har tagit guld i Battle of Scandinavia 2014 och efter det ytterligare tre-fyra segrar.
‒Det är alltid lika hedrande att ta ett guld, förklarar Jenny med ett stort leende över hela ansiktet.
Nu har Jenny ett eget företag och jobbar som träningscoach. Mycket av arbetstiden har kopplingar med hennes egen träning vilket är en utmärkt kombination.
I år började Jenny och Fredrik fundera på om de skulle tävla i par.
‒Man ska synka väldigt bra med varandra, vi är ungefär lika långa och lika stora, säger Jenny när hon tittar på Fredrik och skrattar högt.
‒Det är ju en väldig fördel att vara herr och fru, då har man mer tid och jag måste säga att vi synkar väldigt bra tillsammans. Dessutom är det väldigt viktigt att båda har samma intresse, säger Fredrik och tittar på Jenny som fortfarande skrattar.
‒Vi är väldigt lika i fysiken också, tillägger Jenny innan hon slutar skratta.
Men skrattet är inte långt borta.
‒Det händer att vi ibland tränar våra poser tillsammans i vardagsrummet, med barnen omkring oss, säger Jenny och skrattar igen.
All träning på gymmet, och hemma i vardagsrummet, gav utdelning. Första helgen i oktober i år kammade de hem guldet för par under SM i bodybuilding.
I slutet av oktober var paret ner till Grand Prix i bodybuilding i Tjeckien. Det var en mycket stor och fin tävling, Fredrik och Jenny deltog individuellt men det största under tävlingen var när de blev uppmuntrade att posera på scenen tillsammans, vilket de även gjorde.
‒Vi känner oss friska i kropparna och även mentalt, det blir en satsning från oss båda i vår igen, konstaterar Fredrik med ett snett leende och tillägger:
‒Men vi prioriterar våra barn i första hand, de spelar hockey och tränar sammanlagt sex gånger i veckan. Vi anpassar oss efter dem och eftersom både jag och Jenny älskar vår träning så fungerar det väldigt bra.
‒Det krävs väldigt mycket planering men vi fixar det, konstaterar Jenny.
Vad krävs det för att komma dit ni är i dag med träningen och tävlingen?
‒Det krävs stor målmedvetenhet och en enorm vinnarskalle, har man inte den mentala kapaciteten når du inte dina mål, säger Fredrik.
‒Pannben skulle jag säga, ropar Jenny högt.
Hur viktig är kosten när man tränar så mycket?
‒Vi är extremt noga med vår kost, jag vet exakt vad jag äter för näringsämnen, även under off-season. Det gäller att alltid äta rätt, visst kan man fuska någon enstaka gång men vi äter strukturerat.
Kosttillskott är vanligt bland de som tränar mycket, äter ni det?
‒Proteinpulver är alltid bra att ha, då ska det vara whey-protein, alltså vassleprotein, säger Fredrik bestämt.
‒Sen äter vi multivitamintabletter, tar C- och D-vitamin, omega 3, BCAA och EAA. Och kreatin förstås, det är mycket bra, säger Jenny och Fredrik i munnen på varandra.
[fakta nr="4"]
Vad säger ni till dem som inte tycker att styrketräning är en sport?
‒Om någon som inte sett någon sport alls eller vet något om sport skulle titta på det vad tror du de skulle säga? Varför skulle vår sport vara konstigare än att springa med stav och hoppa över en ribba eller att folk springer och jagar en boll? säger Fredrik och ser märkbart irriterad ut.
‒Intresset för att tävla inom vår sport har vuxit stort på senare år och det beror förmodligen på att utbudet av tävlingsgrenar har utökats, lägger Fredrik till innan han har en sista kommentar om frågan:
‒I vår sport bedömer man utseendet och det är en väldigt känslig punkt i dagens samhälle.
Många förknippar bodybuilding med dopning, vad anser ni om det?
‒Problemet med dopning kommer alltid finnas, i all idrott. I Sverige driver man en väldigt fungerande dopningspolitik vilket vi verkligen ska vara glada över, säger Fredrik och fortsätter:
‒Det största problemet är inte inom tävlingskategorin, det är bland motionärerna på gymmen.
‒När man tävlar i SM, NM eller större tävlingar får man skriva på ett kontrakt där man garanterar att man är dopningsfri, skulle man åka fast där får man betala skyhöga summor i skadestånd, säger Jenny bestämt.
‒Om jag åkte fast skulle jag bli avstängd i två år, minst. Då är min karriär över. Jag skulle aldrig riskera det för några kilo extra muskler, de skulle inte gynna mig, säger Fredrik med blicken spänd i mig.
‒Jag uppmanar alla som äter kosttillskott att vara vaksamma över produkterna de köper, framförallt om de handlas utomlands över nätet, avslutar Jenny frågan om dopning.
Har ni några bra tips på hur man blir så vältränade som ni?
‒Man ska pressa sina gränser och ta sig över platåer, både mentalt och fysiskt, konstaterar Fredrik och tillägger:
‒Med all informationsteknik som finns i dag kan jag ge det bästa rådet här, lita på dig själv!
[fakta nr="3"]