SIBK förlorade den första men vann drabbning nummer två efter sudden death, Tobias Lindström blev Strängnäslagets matchvinnare, och glädjen stod naturligtvis högt i tak.
Nu står klubben inför ett nytt kval.
Den här gången till SSL, den svenska superligan.
Handen på hjärtat – vem hade egentligen trott på det?
Tittar vi strikt på tabellerna förfogar lilla Strängnäs över att av landets 20 bästa lag i en relativt stor bollsport.
Jag tycker det är rätt mäktigt och svårt att ta in.
SIBK behöver, precis som 2015, "bara" vinna fyra matcher till (två mot en seriekonkurrent och lika många mot ett lag från den allsvenska södergruppen) för att gå upp i Superligan.
Okej, laget kan tyckas vara ur slag nu.
Den långa poängsviten bröts borta mot Hudik/Björkberg i 19:e omgången.
Därefter blev det bara fyra "pinnar" av sex möjliga i hemmamatcherna mot Rotebro och Järfälla som båda spelar i division 1 nästa vinter.
Men det är ofta svårt att "slå in en matchboll" och SIBK brukar ha problem att möta så kallade sämre lag.
Det senare problemet finns inte i ett kval.
Dessutom trivs Peter Lunds manskap mot lag som ska vara lika bra eller till och med snäppet bättre.
Det var precis vad som hände mot Onyx och sedan Tullinge för två år sedan.
Intressant är att SIBK slagit tabellettan Gävle både borta och hemma i vinter och vidare spelat jämnt två gånger med andraplacerade Djurgården, trolig motståndare i första kvalronden.
Jag ser med spänning fram emot första matchen som spelas helgen 11–12 mars.
Har bara Omar Aldeeb och Patrik Hallberg "vaknat på rätt sida" går förmodligen ingen motståndare på den här nivån säker.