Konstnären och rockmusikern gubbtränar tillsammans

En konstnär och en rockstjärna kan ha ganska olika liv. Men för Magnus och Heikki ser vardagen likadan ut, på många sätt. Att göra det tillsammans gör att de båda också tar sig till träningslokalen flera gånger i veckan. Möt konstnären Magnus Fliesberg, 43, och Sator-basisten Heikki Kiviaho, 50, i det som de själva kallar gubbträning.

Foto:

Övrigt2017-03-02 04:00

Magnus möter upp mig i receptionen i lokalerna de brukar träna i. Det är en helt vanlig tisdag och klockan är någon minut över sju på morgonen.

– Heikki är på plats. Han är pudrad, sminkad och klar. Egentligen är klockan sex i och med omställningen till sommartid. Men det finns inga ursäkter att skjuta på det en timma till, skämtar Magnus, ”Flisan” kallad.

Väl inne i tyngdlyftarlokalen möter jag Magnus parhäst, Heikki. Han håller på att snöra på sig lyftarskorna. Alltså skor med klack.

– Ja, de här hjälper faktiskt till. Jag har några billiga kinesiska men de fungerar lika bra, säger Heikki, som snabbt drar en parallell till hans tidigare punkliv då de skojade om tyngdlyftarskor och att de såg så fula ut.

– Och här står man i ett par, säger Heikki och brister ut i ett garv.

För båda har träningen blivit mer än viktig i deras vardag. Tidigare har de tränat i lite olika lokaler men sedan en tid tillbaka har de börjat träna i ASK:s lokaler som ligger bara några meter från deras jobb. Båda jobbar 75 procent ”vid sidan” om deras artisteri. Magnus jobbar som Museitekniker på Eskilstuna Konstmuseum och Heikki är vaktmästare och ljudtekniker på Scenkonst Sörmland.

– Vi siktar på minimum tre morgnar i veckan plus två till tre eftermiddagar. Vi har som ambition att träna så mycket som möjligt, men eftersom vi har blivit lite äldre så försöker vi ha så dålig kvalité som möjligt. För annars orkar vi inte, sammanfattar Magnus som varit verksam konstnär i 20 år.

De har oftast ett tungt pass i veckan och eftersom det tunga passet var i går eftermiddag så betyder det att ingen av dem är så värst kaxig i dag. Men vissa pass blir mer eller mindre som uppvärmning beroende på dagsformen.

– Men det är ju det som är så skönt också, att vara med i OS är kört. Det gäller bara att förlika sig, konstaterar Magnus.

– Det är bara att gå hit, tagga på facebook, sitta och snacka en stund sedan drar man, skämtar Heikki.

Stämningen är lättsam och dagens träningsschema har Magnus i huvudet. Med sin bakgrund som tyngdlyftare sedan elvaårsåldern har han koll på läget.

– Vi börjar med att värma upp, men det viktigaste är att komma hit, säger Magnus som börjar med en klassisk tyngdlyftarprocedur med tio snabba där målet är att få med hela kroppen och att få upp lite puls. Men egentligen är ju hela livet är en uppvärmning.

Magnus och Heikki träffades första gången i en arbetsmarknadsåtgärd 2007 i kommunens regi. Heikki kom från musiklivet och Magnus från idrotten.

– Vi hade aldrig sett varandra. Och eftersom jag är besatt av musik fick jag hänga i Heikkis studio och så fick Heikki följa med och träna lite tyngdlyftning. Så det blev ett slags utbyte där, säger Magnus.

För Heikki har det aldrig varit tal om att träna före han träffade Flisan. Förutom i mellanstadiet när han lirade lite basket.

– Är inte basket en lek, frågar Magnus.

– Så här är det hela tiden, säger Heikki till oss och fortsätter:

– Träning för mig har alltid varit så sjukt tråkigt, tills jag provade det här. Det var något magiskt. Jag mår fantastiskt när jag kommer till jobbet och har till och med kopplat på stegräknaren på mobilen.

– Det är socialt och man får ta i lite. Man behöver skärpa till sig i vissa sekvenser och så kan man snacka skit i mellan, säger Magnus.

Båda medger också att träningen blir värsta psykologstunden. De snackar musik, jobb, allt. Ibland mår den andra sämre än den andra. Rockstjärnan Heikki som lirat med Sator i 17 år har haft lite värk i en axel och har fått vila ett tag.

– Mars månad ut så har Heikki lite viktrestriktioner. För basspelandet i Sator förstör hans tyngdlyftningsträning, säger Magnus och tittar på oss och sedan på Heikki.

– Ja snarare så, men jag orkar mer på scen, säger Heikki som i samma veva visar med en bredbent posering hur han stått med basen sedan han var femton.

Magnus fortsätter i resonemanget.

– Jag tycker folk går alldeles för lite till sjukgymnasten. Det är bättre att gå till sjukgymnasten så att du får reda på vad du kan träna upp. Inte vad du kan tejpa för att bli bättre för stunden utan vad du i stället kan förändra på sikt. Blir du inte starkare blir du inte bättre. Som till exempel när du köper en ny kontorsstol. Du har bara gjort förutsättningarna bättre för att sitta ännu längre. Det är idiotiskt. Man ska ha så dålig arbetsstol som möjligt att det inte går att sitta mer än 12 minuter och sedan måste man upp och röra på sig. Då har man förändrat någonting.

Och detta är grundregeln i deras träning.

– Man måste stå upp, man ska inte sitta eller ligga ner när man tränar. Så fort du står upp så jobbar du och belastar du hela kroppen på ett helt annat sätt. Och det är något som du kan ha nytta av resten av livet, säger Magnus som själv har en skitdålig kontorsstol på ateljén.

Under tiden de pratar om sin träning har de gått över till ett speciellt benprogram som är rena tyngdlyftningsövningar med fem upprepningar.

– Vi kör ”magic five” nästan i allt förutom i ryska benprogrammet, flikar Heikki in.

– Nästan aldrig fler än fem, snarare färre. Det är viktigt att få ta i. Gör du fem, orkar du att ta i på de första sedan är du är för trött för att trycka ordentligt på de sista. Det handlar om att man ska nå fler motoriska enheter när man tar i, säger Magnus.

I år har de ökat mängden träning. Och när någon varit borta eller iväg över helgen så medger båda att de saknar träningen.

– Ibland har det känts att vi har varit borta sjukt länge från träning och då har vi bara haft ledigt i två, tre dagar. Jag har alltid undrat vad det är för idioter som säger ”Jag måste ut och springa, jag har inte gjort det på flera dagar”. Och så har jag tänkt hela livet, säger Heikki som har insett hur träningen kan sluka en.

– Men om Flisan åker till landet eller är på semester, så tänker jag direkt ”yes”, ingen träning, säger Heikki och skrattar.

Eftersom Magnus har tävlat i tyngdlyftning och har lite medaljer hemma så ser han också en risk med just prestationen.

– Då är det tur att du har mig säger Heikki, som syftar på att hålla utövandet på en hobbynivå.

– Det går i chok, ibland blir man sugen på att testa lite tyngre vikter, säger Magnus som samtidigt lägger på tio kilo till på skivstången och gör några styrkevändningar.

Styrkevändningar är en hjälpövning till den som kallas stöt. Den passar bra att köra på mornarna när man inte ska gå ut i maxläge.

Efter det går det över på knäböjsprogrammet. Magnus förklarar att de kommer ta en åtta, nio veckor att traggla sig i genom programmet där tanken är att de ska bli 10 procent starkare på två månader.

Magnus och Heikki har också testat på triathlon, eller som de själva uttrycker det ”under en svinkort period”.

– Vi började springa och cykla och vi var till och med på en tävling i Strömsholm men det passade inte oss. Det var pågående hela tiden och vi fick inte det där sociala, som nu, när man gör ett bra lyft och sedan drar Heikki någon rolig turnéhistoria, säger Magnus.

– Ja, Magnus tränade lite hårdare än mig inför tävlingen, själv hade jag tre dagar med Sator i Spanien bakom mig då jag kom till tävlingen, säger Heikki och skrattar.

Träningspasset börjar närma sig slutet. De avslutar knäböjsprogrammet med ryck-knäböj som de har nytta av då båda bitvis har tunga lyft under arbetstiden.

– Ultimat övning där du får med hela kroppen i en rörelse. Det kan man göra hemma med en sopkvast. Ställ dig upp, puta med rumpan, brett grepp och så böjer du på knäna. Kruxet är att inte ramla framåt. Sedan kommer man till en gräns, ”hur kul är det att träna med ett kvastskaft hemma”, avslutar Magnus.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!