Nordiska konstförbundet har rätt att anlägga en promenadstig och skapa utrymme för konstinstallationer i området. Så står det i det nyttjanderättsavtal för konstslingan som kommunen godkände i augusti 2016. Under vintern har Nordiska konstförbundet påbörjat arbetet med att göra plats för konstverken, men också för en 500 meter lång handikappramp som slingrar sig runt berget. Och just den här rampen har nu blivit föremål för en debatt.
‒Det där är ingen promenadstig, säger Marianne Andersson (C), oppositionsråd.
Hon bor själv i Ulvhäll och brukar besöka berget sommartid. Nu är det inte längre samma vackra plats, menar hon. Men det är inte det estetiska som är problemet. Rampen slingrar sig uppför sluttningen, och många träd och buskage har röjts bort för att ge plats åt träkonstruktionen som har gjutits fast i berget. Bygget är också i omedelbar närhet till Mälaren, alltså inom strandskyddsområdet.
När kommunen skulle godkänna nyttjanderättsavtalet förra sommaren protesterade hon och större delen av den politiska oppositionen. Hon tyckte att avtalet inte var tillräckligt tydligt och var rädd att kommunen skulle förlora kontrollen över hur verksamheten skulle bedrivas. Hon ansåg också att samhällsbyggnadsnämnden och kultur- och fritidsnämnden skulle få yttra sig innan beslutet fattades. Men majoriteten och Sverigedemokraterna var eniga om att avtalet var bra, och gav det sitt godkännande.
På måndagens kommunfullmäktigesammanträde ville Marianne Andersson (C) veta om kommunstyrelsens ordförande Jacob Högfeldt (M) tyckte att avtalet har följts och om han ansåg att handikapprampen var att likställa med en promenadstig.
‒Nej, det är inte en stig. Men det är någonting man skapat, och det finns regelverk för hur man ska hantera dessa frågor, svarade han.
Till Strengnäs Tidning förtydligar han senare att samhällsbyggnadskontoret tittar på om reglerna har följts.
Anders Solberg, enhetschef inom bygg och kartor, bekräftar att han har konstaterat att det saknas tillstånd att bygga en ramp på platsen.
‒Vi var där och tittade i början av februari och konstaterade att det krävs strandskyddsdispens. Dessutom är det två byggnader som är uppförda utan vår vetskap, säger han.
Men hur kunde ni inte veta? Det är ju ett stort bygge?
‒Det är alltid byggherrens ansvar att se till att det finns tillstånd. Men i det här fallet har det också varit bristfällig kommunikation mellan kommunala enheter, säger Anders Solberg.
Fredrik Granlund, mark- och exploateringschef, tar på sig en del av skulden.
‒Jag har missat att informera Nordiska konstförbundet om att strandskyddsdispens krävs för att anlägga ett trädäck. Vi brukar informera om det, säger han.
Det har dock Anders Solberg gjort – men innan nyttjandeavtalet trädde i kraft.
‒För ett år sedan var jag och samhällsbyggnadschefen Marie Jonsson och informerade i om vilka tillstånd som krävs, säger han.
Johan Edfeldt, vd för Tre träd i Strängnäs AB som äger herrgården och är en av sponsorerna till Nordiska konstförbundet, tycker att det är tråkigt att det har blivit fel.
‒Vi anser att vi har gjort allt i vår makt. Vi har haft avstämning veckovis med de handläggare som vi har blivit anvisade till. Vi har berättat om allt vi vill göra och varit väldigt öppna, säger han.
Men har inte ni ett ansvar som byggherre att se till att rätt tillstånd finns?
‒Jag kan inte se att vi har gjort något fel. Vi har haft total interaktion. De tjänstemän som jobbade med oss hade uppenbarligen inte den detaljkunskapen kring bygglov. Men jag vill inte peka ut någon nu. Det är ingen som har gjort fel med flit, det har bara blivit en olycklig hantering.
Bygget har nu stoppats och Nordiska konstförbundet har skickat in en ansökan till kommunen om strandskyddsdispens och bygglov. Även länsstyrelsen ska tycka till innan arbetet med konstslingan kan fortsätta. Men Johan Edfeldt hoppas ändå att det blir klart till den 6 juni som det var tänkt från början.
‒Det är fortfarande möjligt. Men från att ha god marginal börjar
Rampbygget kan även få rättsliga följder. Kommunen är skyldig att göra en åtalsanmälan om någon bryter mot strandskyddet.
‒Det kan bli frågan om åtal, eftersom det är ett ganska allvarligt miljöbrott, säger Anders Solberg.
Marianne Andersson ser gärna att det blir en skulpturpark i Ulvhäll som det är tänkt, men att det går till på rätt sätt.
‒Jag är inte emot idén, utan mot formen: att upplåta kommunal mark till någon som får göra nästan vad de vill med den. Om nämnderna hade fått tycka till innan avtalet godkändes hade det kanske varit tydligare och det här hade inte hänt, säger hon.