Att dyka i containrar på jakt efter arbetsmaterial är ingen ovanlig aktivitet för en konststuderande, därav det första mötet mellan Jockum från Skärholmen och Karin från Luleå. Båda gick på Konsthögskolan, men det var först när de fick samma schema på barnkolonin som det tände till. Sedan dess har de följts åt och när de nu, 30 år senare, berättar om sina bakgrunder så framstår de som tämligen lika, trots att Jockums pappa var professor i bildpedagogik och Karin Mammas föräldrar televerkare respektive hårfrisörska. Ingen av dem kom särskilt väl överens med skolans läs- och skrivövningar men hittade en fristad vid ritpappret och i teckningssalen.
Att pola med en människa lika besatt av bilder som en själv har varit en suverän lösning, det är de överens om. De har haft förståelse för varandras längtan till ateljén och turats om med ansvaret för de numera vuxna barnen och för hushålleriet.
‒Det har varit legitimt att jobba precis så mycket man vill, säger Karin Mamma Andersson.
Någon konkurrens sinsemellan har inte funnits. Tvärtom.
‒Jag blev superglad när det gick bra för Jockum. Det hjälpte mig också. Om han fick ställa ut i Uddevalla så fick ju jag också en ny erfarenhet. Vi har glatt oss åt varandra.
Och knegat på tillsammans i både mot- och medvind har de gjort. För de första åren var knapra, men när Jockum Nordström tänker tillbaka på dem nu låg det en utmaning i att fundera ut hur brödfödan skulle dras ihop.
‒Om jag fick en summa så betalade jag in hyra för fem månader framåt. Det var kul de där gångerna man vare helt barskrapad och var tvungen att tänka ut hur vi skulle klara oss. Vi hade 20 enkla maträtter som rullade för jämnan, det funkade.
För båda kom genombrotten ungefär vid millenieskiftet och sedan dess har de både ställt ut och sålt över hela världen.
‒Vi har aldrig lagt oss i vad den andre gör och alltid arbetat på olika platser. Haft varsin ateljé i Stockholm och på sin höjd setts för att äta lunch tillsammans, säger Jockum Nordström.
Ja, så privata är de att de till och med byggt två helt separata ateljéer även på sitt lantställe för att kunna jobba helt ostörda.
Om de har några råd till unga konstnärer?
‒Tacka ja till allt du blir erbjuden, var inte rädd för att visa det du gjort och sätt ett lågt pris så att du får sälja. Jag säger till mina elever att "sälj skiten så ni åtminstone får betalt för materialet". När man säljer måste man dessutom hem och göra nya grejer säger Karin Mamma Andersson.
Karin Mamma Andersson och Jockum Nordströms besök på Ebelingmuseet var ett av samtalen i serien "Alar talar med" som hålls av Torshällabon Alar Kuutman under Torshällas 700-årsjubileum.