Det EU-finansierade projektet Kvisk, Kreativa vägar till integration och sysselsättning genom kultur, stöttar nyanlända kulturarbetare att kunna fortsätta verka på sitt område – en komplex bransch som inte på långa vägar återspeglar det mångkulturella samhället. Därmed handlar det minst lika mycket om att ge det redan etablerade kulturlivet i Sverige möjlighet att ta vara på den kompetens som finns hos nyanlända.
Sedan Kuriren berättade om projektet i våras har organisationen till viss del omformats. Varje omgång av projektet inleds nu med fem veckors introduktion till den kreativa sektorn på Ungkulturhuset Perrongen. Deltagarna får lära sig om anställningsformer och företagande, hur det ser ut med arbetstillfällen och diskutera sina erfarenheter ur ett personligt perspektiv. Det mest troliga är att många av deltagarna så småningom kommer att starta eget.
I den nu aktuella gruppen, som är den tredje, ingår tio professionella kulturarbetare, däribland en fotograf, en konsthantverkare, författare och journalister.
Ett mål med Kvisk är att hitta språkpraktikplatser inom rätt område för deltagarna, som får möjlighet att lära sig fackuttryck och möta kolleger.
– Vi ligger bra i fas med deltagare, säger projektkoordinator Elin Selig som konstaterar att några deltagare har gått ut i arbete eller till utbildning.
– Det känns riktigt bra, som att man gör skillnad, säger Elin Selig.
90 personer i praktik är målet. Elin Selig är tveksam till att det kommer att nås, bland annat för att projektpersonalen från arbetsförmedlingen kom in sent i bilden och att förmedlingen "är en komplicerad organisation att samarbeta med", som hon säger.
Dalsha Al Yousuf är journalist, författare och översättare från Syrien. I grunden är hon ingenjör. Hon är flerspråkig, har skrivit poesi, antologier och kortnoveller. Efter tre år i Sverige börjar hon även kunna bra svenska. Hon är medlem i bland annat kurdiska Pen och svenska Pen, den världsomspännande organisationen för författare som verkar för yttrandefrihet. Men på den svenska arbetsmarknaden har hon svårt att göra sin röst hörd.
– Här försöker jag att hitta jobb.
Just nu jobbar hon som modersmålslärare i kurdiska och arabiska i Eskilstuna.
Första mötet med Sverige, hos Migrationsverket, blev bra, tycker hon. Men hos arbetsförmedlingen släcktes framåtandan.
– Jag hade tagit med mig hundratals artiklar och böcker som jag skrivit, allt som jag orkade bära. Då fick jag höra "men bortsett från detta – vad kan du göra?" Då stängdes alla dörrar.
Men nu är en dörr öppnad på glänt. Genom Kvisk har Dalsha Al Yousuf åter hopp om att få användning för sina kunskaper. Hon ser det som mycket värdefullt att introduktionen är anpassad efter kulturområdet och hon känner tillförsikt.
– Jag måste hitta något nytt att göra och komma på hur jag ska bevara den jag är. Kvisk är ett ljus i mörkret.
Abdulwahed Alwani håller med. Han berättar att han bland annat har varit förlagschef, chef för ett forskningscenter samt redaktör och att han har författat runt 400 barnböcker, främst bilderböcker och en hel del popup-böcker. Han ser okunskap som ett samhällsproblem eftersom det skapar missförstånd och konflikter. Därför handlar mycket av hans arbete om pedagogik: han har varit pedagogisk konsult för barnprogram, jobbat med spelutveckling för barn, med mera.
Det är två år sedan han kom till Sverige, efter att ha besökt landet flera gånger tidigare under åren. Sista gången kunde han inte åka tillbaka. Nu försöker han hitta ett sätt att använda sina kunskaper.
– Här har man lämnat allt man har varit bakom sig.
Han säger att Kvisk ger bra information om hur systemen i Sverige fungerar. Värdefulla är också nätverken som skapas. Dalsha Al Yousuf säger att hon känner att stödet till deltagarna inte kommer att avstanna i och med att gruppen går vidare från projektet. I Kvisk skapas starka band mellan deltagare och personal.
– Vi vet att de finns där för oss.