Det är torsdag och klockan snart halv fem på eftermiddagen. Vi befinner oss i Stiga Sports Arenas stora hall. En efter en kommer spelare indroppandes. Några har redan varit där ett tag. Stämningen är på topp, det skojas friskt och leendena är många.
När tränaren Ida Lundquist kallar till samling vid mittpunkten blir det tyst.
Sedan väntar uppvärmning med olika moment. Efter ett tag är det dags för en kortare vila och drickapaus.
– Det vattnas i munnen, säger Sebbe Pettersson och pustar ut innan han snabbt är inne på planen igen.
– Det är bara att köra på, säger han.
Sedan blir det anfallsträning, skottövningar och kontringsspel.
– Du passar på min axel, ropar någon.
– Jaaaaa, jublar en annan och sträcker armarna i luften efter ett ha vräkt upp bollen i ena krysset.
– Får jag gå på toa, undrar någon.
Energin och intensiteten är på topp.
Prestationerna bitvis lysande.
Med knappt halvtimmen kvar av det timslånga passet väntar "match".
Samma energi. Samma intensitet. Samma glädje.
Precis som idrott ska vara.
– Det är roligt, något nytt, säger mittnian Robin Pettersson som förklaring till att han börjat spela handboll.
Vad är roligast då?
– Att passa och skjuta, att få göra assists.
När gänget sätter sig på bussen mot västkusten på morgonen den 4 maj är det mot ett stort äventyr där de äntligen får spela tävlingsmatcher.
– Ska bli kul att åka till Göteborg. Vi satsar på att ta hem guldet till Eskilstuna för första gången när vi är med på ett mästerskap, säger högernian Aria Salehi som gillar att spela handboll.
– Det är roligt att testa något nytt. Mina lagkompisar från fotbollen (BK Sport) är med här och det är kul att få vara med.
Att förväntningarna är höga inför Special Olympics går inte att missa.
– Det ska bli så himla roligt att åka till Göteborg. Jag tror stort på vårt lag, säger Valentin Dupont.
– Vi kan gå till slutspel tror jag. Man ska ju tänka stort. Jag gör 15 mål kanske, säger Robin Pettersson.
Verksamheten vänder sig till tjejer och killar med intellektuell funktionsvariation eller med lättare fysiska funktionsvariationer.
– Alla hjälper varandra och lyssnar på varandra. Det är extra kul. De stöttar varandra till att lära sig, säger Ida Lundquist.
– Vi drog igång det för att utöka möjligheten att få fler att spela handboll. Det sker en utveckling av parahandbollen nu och då vill vi vara med. Eskilstuna är ju en handbollsstad.
I januari gjordes en nystart.
– Jag har varit med i Parasport Eskilstuna under många år och ledde Skurus handbollslag i Special Olympics och kände att det här vill vi göra. Tina (Stockenberg som också är ledare) tog tag i mig och sa "nu kör vi".
Redan på första passet kom det 16 intresserade.
– Jätteroligt. Det var bättre än vad vi hade trott. Nästa säsong är målet att träna på och ha ett lag med i den nystartade Special Olympics-serien, säger Ida.
Nu är det omkring 20 spelare, de allra flesta killar, i åldrarna 10-28 år som är med. Och det finns plats för fler.
Många av handbollslirarna håller på med andra sporter som fotboll, friidrott, innebandy och simning.
Flera brukar se Guifs herrar och svenska landslaget spela. Och bland idolerna blir det en hel del Guifnamn som dyker upp.
– Adam Krantz är min idol och Lucau med och Robin Andersson, säger Sebbe.
– Robin Andersson och Daniel Ekman, säger Robin.
– Janne Ekman. Vi är grannar också, säger Aria.
– Zlatan Ibrahimovic om man får säga fotboll också. I handboll är det Krantz, Zacke, Lucau och Emil Andersson. Han bor ganska nära mig, säger Valentin Dupont.
Fotnot: I Special Olympic Games finns flera idrotter som fotboll, innebandy, bowling, simning, judo, friidrott, golf, ridning, basket och tennis med. Spelen avgörs veckoslutet 4-6 maj i Göteborg och invigningen hålls i Lisebergshallen.