De rödklädda hemmaspelarna hade dessförinnan gjort praktiskt taget allting rätt - utom mål på alla chanser - och det är ju som alltid dom som räknas.
Besvikelsen var monumental, sällan eller aldrig har ett omklädningsrum efteråt varit så tyst som Lindens, den här förlusten tar tid att smälta.
- Vi borde ha avgjort i andra perioden. Sedan är det jämnare i tredje och oerhört tungt att åka på sista baklängesmålet. Men det blir en dag i morgon också och det positiva är ju att vi har nio matcher kvar i kvalserien, kommenterade Lindens tränare Joakim Lundholm, alltid benägen att hitta ljusglimtar.
Och han gladdes åt hur hans lag presterade. Målvakten Oliver Eriksson var briljant och kunde inte göra något åt de två Arlanda-målen. Däremot svarade han för några riktigt spektakulära parader i kritiska lägen.
Toppinsats även försvarsmässigt i övrigt med en imponerande offervilja och likaså bra fart framåt. Det var "bara" effektiviteten som saknades.
En av de piggare anfallarna var Jeppe Karlsson som snyggt styrde in 1-0 på Mattias Näslunds skott från blålinjen efter 5.27.
Ledningen stod sig i nästan exakt 40 minuter. Då kvitterade Johannes Ycel och med mindre än tre minuter före slutsignalen tvingades alltså hemmamålvakten kapitulera för andra gången.
Linden fick ett gyllene tillfälle att kvittera när Arlanda drabbades av en sen utvisning. Man chansade med tom kasse men skapade inte något riktigt bra läge.
– 2-1 kom som en kalldusch och jag tror att killarna närmast blev paralyserade, förklarade Lundholm att det förväntade trycket mot Arlanda-buren uteblev.
Fri entré betydde förstås storpublik, 624 åskådare fanns på plats, däribland ett gäng glada och högljudda anhängare till bortalaget.
Domare Henrik Fluch får ett plus i kanten. Han accepterade en något högre toleransnivå än rättskiparna i Alltvåan men var å andra sidan övertygande konsekvent.