Min mamma har en almanacka som för varje dag levererar ett nytt visdomsord. När jag var hemma senast kunde jag läsa: "Vi försummar ofta det som är gratis". Klyschigt? Ja, visst är det men bara om en inte tänker en extra gång på vad det kan betyda. En viss kvalitet måste ju ändå ett uttryck leva upp till för att klassas som visdomsord, tycker jag.
Därför tar vi det en gång till: "Vi försummar ofta det som är gratis".
Vi lever i en tid där vi ska vara så satans effektiva, snygga och happening hela tiden och då får inte de små sakerna i livet lika mycket utrymme. Vi fastnar i strävandet efter de mer storartade sakerna, som semestrar, motionslopp eller upplevelser, och riskerar därför att missa när vardagen faktiskt är livet på en pinne.
Nu blev det klyschigt igen men erkänn att du känner igen dig? Vi längtar till sommaren och semesterresan... Framåt, hela tiden.
Det märkliga är att vi alla har en äldre person i vår närhet som någon gång höjt ett varningens finger och sagt att det bara kommer att bli värre. Att åren springer ifrån en i allt snabbare takt ju äldre en blir. Ändå lär vi oss inte att försöka stanna upp. I det här tempot springer vi förbi de små sakerna och går miste om flera betydelsefulla minnen, så är det bara.
De där storartade sakerna kommer vi att minnas. Men förmiddagskaffet i solen med mamma och pappa en vanlig dag i maj hade kunnat gå obemärkt förbi – om jag inte läst det där klyschiga budskapet i mammas almanacka.