På vägen till Stiga Sports Arena skapade, de i många fönster nyuppsatta adventsstjärnorna, en fin stämning i decembermörkret. Väl inne i hallen var det flera guifstjärnor som lyste klart och fixade festen – den som strålade allra mest var killen med nummer tolv på dräkten. Herdeiro Lucau som fick publiken att jubla gång efter gång med bitvis briljanta parader.
‒Skönt att man får en sån här perfekt match, säger "Loke".
‒Vi hade bra försvarsspel. Vi krigade, kämpade tillsammans, höll oss till vår gameplan och det blev som om de flesta skotten var tydliga. Det känns som att jag inte behövde göra så många räddningar utan bollen sögs till mig tack vare att försvaret stod rätt bakåt och det var skönt.
Lucau gjorde fler än 20 räddningar totalt varav minst tre frilägen.
‒ Jag hade fokus i 60 minuter och tog ett anfall i taget. Jag la inte ner lika mycket fokus på de bollarna jag släppte in så det var alltid nästa boll som gällde.
‒Saken är att man fått göra om lite och modifiera i sin träning för att orka. Första halvlekarna har varit bra tidigare men sedan har benen tagit slut men nu var det annorlunda, nu höll benen i 60 minuter.
Något som de nästan 1800 åskådarna uppskattade.
‒Det är så fantastiskt skönt när man gör en räddning och publiken tjuter och tjoar. Det lyfter en till skyarna och då blir det oftast att man gör fler räddningar, det går hand i hand känns det som. Man får en extra kick av publiken.
I paus var ställningen 12–12 sedan Fredrik Gustavsson, som fick starta på vänstersexpositionen, varit bäst av utespelarna med fyra mål där vi bland annat minns när han med stor vilja lyckades sno åt sig bollen mellan två bortaspelare och kontra in 12–10.
Efter vilan följdes lagen åt fram till 18–18 efter tio minuter. Sedan gjorde Guif tre raka och resten blev en uppvisning i styrka. Gästerna saknade Kim Andersson, som enligt uppgifter hade ont i en fot, men det förtar inte hemmasegern på något sätt. Både Daniel Ekman och Emil Hansson, som hade det tufft före vilan, visade hög klass. Bakåt slet Markus Sjöbrink och Jesper Lindgren. Simon Sonesten hoppade in och fick stopp på ett par bortaanfall. Ja, det går att nämna hela laget.
Robin Andersson Dickfors visade sin klass ännu en gång och är på väg mot den absoluta storformen. Han skickade in sex mål, var stark bakåt och bjöd åter på ett par mästerliga framspelningar.
‒En fin assist är lika mycket värd som ett mål för mig, säger Robin ödmjukt.
Han var förstås nöjd efter den klara segern.
‒Vi stod bra bakåt hela tiden och nu när Janne (tränare Ekman som leder damlandslaget i VM) är borta måste vi hjälpa varandra och inte lägga allt ansvar på Älgekrans (andretränaren Nicklas).
Lucau håller med:
‒Man vill inte göra sin tränare besviken. Vi steppar upp mer när han inte är här. Vi ska ta mer ansvar, de (tränarna) är bara våra hjälpredor. Kan inte vi göra det när Janne inte är här har vi problem. Jag tycker att vi gör det väldigt bra.
Två klara segrar på raken och nu är Guif på väg uppåt i den haltande tabellen. Fortsätter Eskilstunalaget att lira så här lär det bli fler skalper som plockas.
‒Då är vi så här bra. Men det gäller att vi gör det konstant varje match och varje träning. Det är lätt at fall in i en fälla när man tycker att man inte tagit i. Då får man i stället en knäpp på näsan. Vi måste vara ödmjuka och fortsätta jobba stenhårt, säger Lucau.
Vilken räddning är du mest nöjd med mot Ystad?
‒Stegskottet som Schefvert (Eric Forsell) gjorde i första krysset, säger Loke och pekar på målet närmast Munktellarenan.
‒Kanske ingen wowräddning men det kändes bara som att jag hade koll på bollen från det att han släppte den till det att den satt i min hand.
Hur ska du fira segern?
‒Jag ska inte äta upp den där chockladasken. Jag ska nog ta det lugnt, ringa min pappa som jag alltid gör, få en utskällning för att jag inte hade fler räddningar och sedan sova gott, säger matchvinnaren Lucau.