– Jo det här var nog min bästa match för säsongen. Skönt att kunna göra det när det gäller som mest, ler Linus Eriksson när ansiktet bakom målvaktsmasken kommit fram efter matchslut.
Han konstaterar att han inte hade någonting att göra i den första perioden.
– Ett skott och det gick in. Men sedan blev det ju desto mer.
Det var räddningar efter snabba sidledsförflyttningar, räddningar på närskott och öppna returer. Dessutom en räddning med benet rakt upp i luften med övriga kroppen längs golvet. Ni vet en sådan räddning hockeymålisen Salo gjorde i OS-finalen 94.
– Målen är inte så mycket att göra åt. Det första är i powerplay, på det andra kommer de ju två mot noll. Det tredje är en styrning, summerar Linus.
Gästerna sålde sig dock dyrt. På de tre första hemmamålen kvitterade Nykvarn tämligen omgående.
– Ja det blev ett lite antiklimax, säger Linus.
Vad är det som gör att ni ändå vinner?
– Jaa du... vi rullar boll och gör det vi ska.
Så fanns comebackande Viktor Taavitsainen att använda i laget igen. Två mål kom från veteranens klubba, båda i powerplay. Han hade dessutom en boll i stolpen.
– Han visar vilken rutin han har, säger TE-tränaren Oskar Eriksson.
Men matchen blev inte riktigt som TE-tränaren hade trott och hoppats på.
– Tror att nerverna spelade in. Men en vinst är en vinst. Det överskuggar allt, ler han.
Just att laget då kunde kriga ner sitt motstånd gladde honom mycket.
Ett extra plus även till Filip Fagernäs och backen Filip Robertsson.
[fakta nr="1"]