Sessornas är aningen dyrare. Enligt kvällspressen har kronprinsessan Victoria en värd 100000. De allra dyraste som tillverkats är värda miljoner, beströdda med diamanter och guld, gjorda i krokodilskinn och knappast lämpliga att bära mellanmålsfrukt och snytpapper i.
Vad jag yrar om? Handväskor, så klart. Ämnet är laddat, rent av politiskt. Det är inget nytt.
För mig har väskor haft noll laddning. Enda gången jag tyckte att en handväska kom väl till pass var 1985 när en kvinna dängde sin i huvudet på en nazist i Växjö.
Men nu, nu är ämnet laddat. För nu har jag skaffat Det Svarta Hålet.
Låt mig ta det från den väsklösa begynnelsen. En ficka för nycklar och en för plånbok brukade vara tillräckligt (ungdomar: detta utspelade sig på den tiden när människan gick omkring på jorden utan mobiltelefoner).
Men någon gång i samma veva som barnen anlände kom också behovet av en väska. Jag har haft många, många sen dess, samtliga utan minsta ädelsten. Ingen har fyllt sin funktion. De är för små, för stora, för långa, för obekväma, för opraktiska. För fel.
Fyndet före Det Svarta Hålet var en mindre, rätt stilig variant i vinrött som ville hänga över min arm. Hon funkade bra tills jag såg tv-serien "The crown" och nervöst började spana efter welsh corgis i mitt följe (ryktet säger att drottning Elizabeth, som bara härom dagen miste sin sista lilla hund, hade hundgodis i den ständigt närvarande handväskan).
Så nej, inte heller en stadig drottningväska à la tant funkade. Jag var på väg att ge upp när jag ramlade över Det Svarta Hålet. Om hon hade hetat så från början hade jag antagligen fått kalla fötter. Först hette hon Rymlig Nog För Matlåda Och Skrivblock Och Till Och Med Kameran.
Hon är en stor svart shoppingbag, med en inre svart påse i tyg och en ficka med dragkedja och nog sjutton rymmer hon allt det ovan nämnda. Hon rymmer även Tolkiens samlade verk, en liten armé av tennsoldater, sju vattenmeloner, Ikeas hela sortiment, tolv welsh corgis, Svenska Akademiens borttappade vett samt den försvunna staden Atlantis. Har jag hört. Jag vet inte så noga. Härom dagen gav sig Indiana Jones in i Det Svarta Hålet i jakten på nån skatt. Han har inte återvänt.
Problemet med väskan är just detta: ingenting som läggs i den kan återfinnas. Mitt fruktlösa vevande (med båda armarna!) efter nycklar i Det Svarta Hålet har fått min normalt tålmodiga make att börja använda ord som "livsleda".
Så. Det är bara att börja väskjakten igen. En tanke slår mig: sessornas och rikingarnas designväskor kanske inte bara är ögonfröjd? Tänk om de faktiskt är väskorna med stort V, som rymmer allt nödvändigt i smarta fickor där det är lätt som en plätt att hitta?
Hallå? Banken?