Vi slipper de många trappstegen till taket på katedralen Santa Maria Nascente, i Milano och i resten av världen mer känd som Duomo, då någon vis person har installerat en hiss. Byggnaden, som började uppföras 1386, stod inte klar förrän 430 år senare, och den vita marmorskönheten i gotisk stil har i princip alltid pågående renoveringar sedan dess. Men i flera århundraden har kanske taket varit en större attraktion än själva kyrkorummet.
Här uppe har man fantastisk vy över staden och en klar dag som denna syns också de snötäckta Alperna som en mäktig mur i norr. Många besökare hänger här i timmar, solar och tittar närmare på alla makalösa marmorskulpturer och fina gotiska detaljer. En del använder även taket för privat modefotografering – hett Milanomode i starka färger gör sig fint mot den vita marmorn.
– Ja, det här är en fantastisk plats. Men du ska veta att taket på 1800-talet var ännu mer speciellt: Då fanns det nämligen en bar här uppe, så man kunde få en drink med utsikt, berättar min guide Elena Santini.
Jag hänger här uppe ett par timmar i det härliga vädret. Först vid middagstid slinker jag in i kyrkan för att uppleva det vackra stengolvet, den berömda solen över högaltaret där en röd lykta markerar var en spik som sägs komma från Jesu kors förvaras. Ett psykedeliskt färgspel uppstår på de 52 pelarna i rummet när ljuset strömmar in genom de stora blyinfattade fönstren.
Ja, någon drink på taket blir det inte, så jag väljer i stället det eleganta varuhuset Rinascentas takterrass mitt emot för en Aperol spritz.
Från Piazza del Duomo når man Galleria Vittorio Emanuele II, som stod klar 1871. Den korsformade, glastäckta arkaden är än i dag kanske världens vackraste shoppingstråk. Här finns en rad kända matställen – som Biffi där författaren Ernest Hemingway hängde, men även barer, bokaffärer och kaféer med anor, liksom Pradas och Louis Vuittons prestigeaffärer.
Är man seriöst intresserad av mode är det Quadrilatero d’Oro som gäller. ”Den gyllene fyrkanten” är ett halvdussin kvarter inramade Via Alessandro Manzoni, Via Montenapoleone, Via Sant’Andrea och Via de la Spiga, med alla heta modehusen. Om köplusten slår till bör man veta att prislappar på 30 000 kronor för en klänning eller 4 000 för en liten dress till en tvååring är helt normalt här.
Quadrilatero d’Oro ligger i Milanos äldsta delar, ett tämligen bilfritt medeltida gatutnät, precis som konstmuseet Pinacoteca di Brera, med fantastiska samlingar från romartid och framåt. Basen i museets samlingar tillkom under Napoleons tid, då den franske kejsaren bestämde att stället skulle vara Milanos svar på Louvren i Paris. Därför samlade man in massor med krigsbyten från italienska och andra kyrkor, kloster och palats – framför allt verk av en rad italienska mästare.
Milanos överlägset mest berömda målning kunde Napoleon dock inte flytta. För den är en fresk målad direkt på väggen i dominikanerklostret intill kyrkan Santa Maria delle Grazie: Leonardo da Vincis målning "Nattvarden" som föreställer Jesus sista måltid tillsammans med lärjungarna. Målningen tävlar med "Mona Lisa" (hänger i Louvren, Paris, även den av da Vinci), om att vara världens mest berömda målning. Med andra ord en populär attraktion, dit man bör boka i mycket god tid, alternativt köpa en guidad stadsrundtur där besöket ingår.
Då är det enklare att gästa de många museerna i Castello Sforzesco, den mäktiga röda borgen mitt i stan från 1400-talet, som fick sitt nuvarande utseende för hundra år sedan. Hinner man med bara ett museum här bör man välja det som visar (nästan) bara ett enda föremål – Leonardo da Vincis ofullbordade marmorskulptur "Pietà Rondanini".
Vid den stora kyrkogården Cimitero Monumentale ligger de mest framgångsrika milanoborna begravda. Alla grandiosa mausoleer och vackra bronsskulpturer som pryder runt gravarna är som en efter-döden-utställning. Vackert och sevärt.
Många kommer till Milano för fotbollen förstås. Arenan San Siro har plats för 80 000 åskådare och delas av klubbarna AC Milan och Inter, och ligger strax väster om Milanos centrum. Är det inte lokalderby är chansen god att få en biljett.
Men det finns mer att upptäcka i Italiens största stad: Museo del Novecentos moderna konstsamling, Teatro alla Scala, där man så klart ska ta chansen att se en opera. Känner man för en picknick, är Parco Sempione stället man ska inta den på. Och alla sköna mataffärer och moderna skyskrapor nära Porto Garibaldi är värda ett besök, eller den berömda kyrkan Sant’Ambrogio, en av de äldsta kyrkorna i staden. Och glöm inte ett milanesiskt apertivo, ett sätt att umgås på.