Allt började med en liten ros pÄ överarmen. à ret var 1992 och antalet personer i à kers styckebruk som satt sin fot i en tatueringsstudio gick att rÀkna pÄ ena handens fingrar. Monica Lindell Rylén gillade just rosor och hade inte en tanke pÄ att den samtidigt var en symbol för ett politiskt parti.
âDet insĂ„g jag senare, nĂ€r nĂ„gon ropade "Du, sossen!" efter mig pĂ„ ett badhus. Men det var ju passande, jag var socialdemokrat redan dĂ„, sĂ€ger hon.
I dag representerar hon just Socialdemokraterna som kommunalrÄd i StrÀngnÀs kommun. Den lilla rosen pÄ armen har fÄtt sÀllskap. NÀr hon och maken adopterade sina tvÄ barn frÄn Sydkorea bestÀmde hon sig för att tatuera in deras koreanska namn. Det gick dock inte riktigt som hon tÀnkt sig. Trots noggranna förberedelser och efterforskningar för att hitta en duktig tatuerare, hamnade hon hos en som inte tog hennes önskemÄl pÄ allvar. Utan att rita upp i förvÀg tatuerade han in namnen sÄ smÄtt att de knappt gick att lÀsa.
âJag kĂ€nde direkt att det skulle bli fel, och jag Ă„ngrar att jag inte sa nĂ„gonting. Men jag levde med tatueringen i ett antal Ă„r, man vĂ€njer sig, sĂ€ger hon.
Men för nÄgra Är sedan tog hon tag i saken och kontaktade en kusin i Finland som hade en egen tatueringsstudio. Med penna ritade han upp ett förslag pÄ hennes arm. Rosen skulle fÄ sÀllskap av fler blommor, de gamla koreanska symbolerna skulle tatueras över och nya större skulle fÄ breda ut sig ordentligt. Den nya tatueringen tÀckte hela överarmen.
âJag tittade pĂ„ förslaget och tĂ€nkte först "oj vad stort det blir". Men nĂ€r jag kollade pĂ„ den i spegeln tyckte jag att det var snyggt, sĂ€ger Monica Lindell RylĂ©n.
Nu Àr hon nöjd med sin tatuering och kan tÀnka sig att bygga ut den Ànnu mer. I tjÀnsten vÀljer hon dock oftast att tÀcka den med klÀder.
âDet beror nog mest pĂ„ mig sjĂ€lv. Tittar folk verkligen sĂ„ mycket som jag tror? I dag Ă€r det nĂ€stan mer ovanligt att vara otaggad.