Det här hade jag inte trott för några månader sedan.
Att det skulle bli läge att utfärda den skarpaste av varningar för Aranäs.
Men så är det.
När Guif under torsdagskvällen omstartar i Handbollsligan ställs man mot ett glödhett Kungsbackalag.
Som faktiskt har häng på slutspel och som vid seger mot Tholin och kompani bara är en poäng efter Eskilstunakillarna i tabellen.
Senast Guif matchade var det mot just Aranäs.
Då, strax före nyår, blev det 28–28 i Skjulsta.
Sedan dess har Kungsbackas handbollsstolthet "tjuvstartat" i ligan.
De gjorde det i tisdags hemma mot mästaren Kristianstad.
En match som på papperet skulle förloras – men som i stället vanns klart.
Lita därför på att det är spelare fullpumpade av självförtroende som tar sig an Guif nu.
Ett Guif som var något stukat och formsvagt under december.
Men som förhoppningsvis med hjälp av vilan i januari snabbt hittar tillbaka till formen man hade när exempelvis Alingsås och Sävehof slogs tillbaka.
Normalt sett ska Guif slå Aranäs oavsett om det är hemma- eller bortaplan.
Att laget skrällde mot mästarlaget från Skåne går det säkert att hitta förklaringar till.
Exempelvis hade Kristianstad fem spelare med i VM nyligen.
De är förstås lite slitna. Kantstjärnan Jerry Tollbring bänkades hela matchen samtidigt som högernian Albin Lagergren enligt rapporterna var blek de 30 minuter han fick på planen.
Men sånt förringar inte Aranäs insats.
Jerry Hallbäcks gäng kryllar av kämpar och de är garanterat hur sugna som helst på att välta Guif – och blanda sig i slutspelsjakten.
13 matcher återstår.
För Guif som balanserar precis ovanför strecket på sjunde plats tror jag det krävs sju eller åtta segrar för att få spela kvartsfinaler med start i april.
Och där vill vi ju ha med Guif.
Inte minst eftersom det då verkar bli spel i den nya arenan och ett par maffiga handbollsfester på vårkanten är ju aldrig fel ...
Ja, det blir ju till och med spel i Stiga Sports Arena redan i sista grundseriematchen om allt går som det ska.
Då väntar Ystads IF den 6 april i en match som kan avgöra allt kring strecken.
Men, men ... det är ett tag dit.
Nu handlar det för Guif om att jobba efter klyschan jag egentligen hatar.
Du vet ... en match i taget, bla, bla, bla ...
Är kanske töntigt att dra fram den nu.
Men jag känner att är det någon gång frasen ska bli Guifs ledstjärna är det nu.
En match i taget.
Där alla måste kliva fram och göra sitt.
Där alla måste ta de smällar som krävs.
Där inget lag får underskattas.
Där ingen motståndare är oslagbar på förhand.
Får vi sedan se Emil Andersson och Daniel Ekman i samma hysteriska form som för ett år sedan går det här bra.
Guif är ett lag som ska vara med i slutspelet.
Hoppas de visar det med start under torsdagskvällen ...
Till sist: Grattis, Norge. Nu kan ni räkna med att få vara med i stora turneringar igen. Inte sedan VM 1998 och EM 2000 har vårt grannlands fotbollsherrar kvalat in.
Men nu, med mästerskapsleverantören Lars Lagerbäck vid rodret, blir det andra bullar.
Så grattis igen, Norge!