Med julskinkan i magen satte sig 1 981 åskådare i nya arenan och först verkade de få se en total överkörning. Guif ryckte tidigt, hade 7–2 vilket blev 12–5.
‒Vi fick en superstart verkligen, konstaterar Krantz.
Men på julen ska man ju vara givmild så Eskilstunalaget var generöst och gav gästerna en andra chans på de två poängen då 12–5 vips blev 12–11.
‒Vi blev lite bekväma, tog inte jobbet helt och då försvann våra kontringar, säger Guifs högersexa Emil Hansson.
‒Vi fann den disciplin vi behöver ha i spelet. Tyvärr var vi inte med från början och kanske kostade det för mycket kraft att gå ifatt och att vi därför inte orkade hela vägen, analyserar Ricohs åttamålsskytt Ola Pewik.
Men bortalaget gav sig inte enkelt. Det var oerhört jämnt oerhört länge och Ricoh hade två bollar upp ett tag.
‒När de får spela sin handboll är de bra. Väldigt skönt att vi fick ihop det till slut, säger Adam Krantz.
Han byttes in efter 35 minuter och statistiken var strålande med 50 i räddningsprocent.
Viss hjälp fick Guif då delegaten Claes-Göran Lang plötsligt klev in i handlingen och tog en utvisning för snack på Ricohs Troels Vejby Jörgensen vid 22–22.
‒Jag hade sagt till honom precis innan när han skrek något otrevligt. Sedan hände det igen strax efteråt, förklarar Lang.
‒Det är heta känslor i handboll och spelare skriker saker hela tiden. Det måste vara extremt ovanligt att delegaten gör så här. Det kändes avgörande och skedde i ett känsligt läge. Vi kom av oss helt, säger upprörde Ricohtränaren och tidigare Guifdito Ingemar Linnéll.
2–1 på utvisningen innebar 24–23-läge och sedan avslutade värdarna urstarkt vilket ledde till de tämligen säkra segersiffrorna 29–25.
Vem tror ni gjorde sista målet då? Jo, Adam Krantz ...
‒Det händer inte ofta, faktiskt bara andra gången i min karriär. Det första målet kom förra säsongen. Jag kanske är lite feg men jag drar mig ofta för det. Nu hade vi tre mål upp och de skrek på mig att skjuta så jag provade men det blev löst. Otroligt att bollen orkade in, säger Adam Krantz.
Han stängde bakåt och framåt klev många fram. Daniel Ekman regisserade otaliga mål, på var sin kant var Mathias Tholin och Emil Hansson ständiga hot plus att Emil Andersson och Robin Andersson Dickfors också bidrog.
Emil Hansson stod även för två delikatesser när han långpassade till Mathias Tholin.
‒Han är en duktig kontringsspelare och jag vet att han ska vara där uppe någonstans. Nu satt passningarna perfekt så det var kul, säger Hansson som hyllade nya hejaklacken Sektion D.
‒Det märktes stor skillnad. Det har varit fler åskådare vissa gånger men publiken har känts rätt trött. Nu var det mer drag, det hjälpte oss att ta ut de sista krafterna.