Den 15 november förra året presenterades Eskilstuna Uniteds nya tränare.
Först då kunde också på allvar jobbet med bygget av truppen börja.
Sent förstås och ingen klockren situation men berodde bland annat på att United tidigare fått nobben från sitt förstaval på tränarposten.
Nu skriver vi i stället mitten av oktober 2018.
Två omgångar återstår av Damallsvenskan.
United har fixat kontraktet och har sedan flera veckor klart med de närmaste årens tränare.
Läget är med andra ord oerhört annorlunda jämfört med i fjol – och mycket mer gynnsamt.
Nu har Eskilstunaklubben alla möjligheter efter en något svajig säsong att bygga något riktigt bra för framtiden.
Vi ska kanske inte förvänta oss att United år ett studsar tillbaka och slåss om guldet.
Samtidigt: Varför inte?
Kan Piteå vara med där uppe så kan förstås United det om pusselbitarna faller på rätt plats.
Under lördagen gjorde United under Magnus "Munken" Karlssons ledning en av säsongens absoluta toppinsatser.
Inte minst bakåt var det oerhört stabilt och jag hoppas alla i trebackslinjen, Vaila Barsley, Shannon Woeller och Matilda Plan, blir kvar åtskilliga säsonger framöver.
I dagsläget har United drygt en handfull tjejer på kontrakt.
Några som redan finns med i det kommande lagbygget är viktiga pjäser som Petra Johansson och Lisa Dahlkvist.
Två av landets bästa mittfältare och både är i United.
Över huvudtaget tycker jag det ser ganska bra ut redan – om de flesta väljer att fortsätta karriärerna i Eskilstuna.
Tittar man på startelvan United hade i lördagens bortamatch mot Linköping ser man att det är tjejer som i samtliga fall håller hög klass.
Med en liknande elva 2019 plus en bredare bänk finns det ingen anledning att vara allt för försiktig med målsättningen.
Då kan United gå från att under 2018 fått slita för att hitta ett spel och fixa nytt kontrakt till att utmana de bästa igen.
Måste säga att jag redan ser fram mot nästa säsong.
Trots att två mer eller mindre betydelselösa matcher mot Vittsjö och Kalmar återstår ...
Lite handboll till sist.
Under måndagskvällen är Guif på nytt på plats i Skåne.
Efter två, i mina ögon, riktigt svaga insatser mot Skövde och IFK Ystad är det upp till bevis.
Lugi i Lund väntar och jag förväntar mig ett helt annat Guif nu.
Må vara att de kanske inte vinner.
Att spöa Lugi borta går inte att kräva även om förstås Eskilstunalaget mycket väl kan göra det.
Två poäng vore så klart trevligt.
Samtidigt får man se det i ett längre perspektiv.
Nu önskar jag att Guif uppträder som det lag de kan vara.
Vilket betyder lite smågrisigt bakåt och att följa uppgjorda planer framåt.
Som det sett ut i de två senaste bortamatcherna har inget stämt.
Framför allt tycker jag det slarvats löjligt mycket i anfallen. Det tålamod som jag vet tränaren Janne Ekman vill ha verkar i båda fallen ha lämnats på någon rastplats längs vägen till match.
26 omgångar återstår. Någon panik är det inte än. Men nu måste hjärtat vara med till hundra procent framöver.