De senaste åren har journalisters arbetsmiljö påverkats till det negativa. Hot, trakasserier och attacker har blivit vardag, även för landsortstidningar som Eskilstuna-Kuriren. Internationellt är mord på journalister vanligt i vissa länder. I Sverige har klimatet också hårdnat. Svenska journalister uppger i undersökningar att de medvetet slutat rapportera om vissa ämnen av rädsla för hot. Många överväger att lämna yrket och säkerhetstänk på redaktionerna är numera ett måste.
Att klimatet hårdnat märks också i den vardagliga kommunikationen med läsare. Vi möts allt oftare av intressegrupper som försöker misstänkliggöra de journalister som arbetar på tidningen. I vissa granskningar finns det de som försöker smutskasta journalister som partiska och korrupta. Ibland anklagas tidningen för att gå någon enskild medarbetarens ärenden. Den egentliga anledningen till kritiken är oftast att tidningen inte rapporterat med önskat resultat. I flera trådar på facebook påmålas reportrar mörka avsikter och tidningen som partisk och i allians med de styrande, myndigheter eller parti. Detta när vi gjort precis det vi ska, vårt jobb. Reportrarna har skildrat vad som hänt, låtit båda sidor komma till tals. Men någon gång måste vi sätta punkt. När vi skrivit 50 artiklar i ett ämne börjar vinklarna vara slut.
Den här trenden är givetvis allvarlig, av många skäl.
Framförallt för att man försöker så ett frö av misstro mot tidningen och dess trovärdighet. Den säger något om synen på journalistik och journalistens yrkesheder. Men också för att det är ett försök till påverkan. Skriv som vi vill, annars...