Mittsexan Rebecka nådde fina framgångar med skånska H65 Höör, inte minst i Europacupspelet, men valde inför den här säsongen att lägga ner elitsatsningen.
‒Jag har aldrig ångrat beslutet, det känns helt rätt. Jag var trött på livet som handbollsspelare även om man så klart kan sakna laget och gemenskapen där ibland.
I stället drog 22-åringen, med förflutet i Guif, över Atlanten för att arbeta som au pair och hamnade i Seattle på västkusten. Fem dagar i veckan arbetar hon med barnen i en familj och på helgerna försöker Rebecka hinna med att turista så mycket som möjligt.
Men lite handboll ryms in i vardagsschemat också.
‒Jag började spela några veckor efter att jag kom hit. Jag såg ett inlägg på Facebook och började träna med Seattle HC, mest som tidsfördriv. Det är blandat tjejer och killar från olika länder vilket är kul. Det finns ingen liga så vi har inga seriematcher, däremot har vi åkt på olika turneringar, senast i Vancouver och snart har vi en i Portland.
Hur hög klass är det på handbollen där?
‒Kanske inte den allra bästa men det gör inte speciellt mycket, bättre för mig för då kan jag äntligen få spela på nio meter.
Rebecka ska stanna i USA i minst ett år, kanske blir det ytterligare ett. Om hon sedan återupptar handbollssatsningen hemma i Sverige är högst osäkert.
‒Förmodligen inte. Men man ska aldrig säga aldrig ...