Guif inledde allt annat än bra. Aranäs gick fram till 3–0 och ledde matchen i drygt 20 minuter. 22.27 var spelat när Fredrik Gustavsson kvitterade till 11–11.
Samme Gustavsson gav Guif ledningen för första gången när han fixade 14–13 efter 27.18.
– De är jobbiga att möta, det är ett springarlag. De kämpar och har inget att förlora och då blir det svårt om man inte är frekvent. Vi var inte det från början. Det var tufft. Vi hade dåligt försvar och inga attacker framåt. Sista kvarten före pausen kändes det ändå bättre, säger Robin Andersson Dickfors.
Inför den andra halvleken var känslan att Eskilstunalaget skulle rycka. Men 18–15 blev 18–19. Resten blev en riktig rysare även om Guif hade greppet. Men med knappt två minuter kvar satte gästernas Rasmus Thorbjörnsson 28–28 när Daniel Ekman precis blivit utvisad.
När 1.17 återstod satte Robin Andersson Dickfors 29–28 som skulle visa sig bli segermål då Tobias Johnsson sköt i ribban.
– Såna viljemål är härliga att göra, när man får upp farten och går förbi två–tre spelare är alltid skönt. Och det är bra för publiken, när jag gjorde det målet kände man att alla skriker och vissa ställer sig upp, säger Robin.
– Jag vill gärna ha bollen i uppspelsfasen och i andra halvlek får jag nån ny energi när jag vet att motståndarna är trötta. Då vill jag satsa ännu mera. Andra halvlekar gillar jag och jag gjorde en betydligt bättre andra än första i kväll.
Med ungefär åtta minuter kvar kunde kvällen ha tagit slut för Robin. Han grimaserade rejält, blev liggande och tog sig för ena foten efter att ha landat på en Aranässpelares fot innan han fick hjälp av planen.
– Tror inte det var så farligt, jag blev mest rädd när man vrickar sina fötter. Känns inte så farligt nu men vi får se hur det känns
i kväll och i morgon, säger Robin som snart var inne igen.
Guif saknade avstängde Markus Sjöbrink, skadade Emil Andersson och Mathias Tholin som fick vila den här gången också. Och den dåliga starten kunde ha kostat poäng.
– Vi måste vara med från start. Vi måste ha någon som hjälper allihopa, det är lite för tafatt i hela laget. Det är något vi måste jobba med. Det är något som sitter i våra huvuden, det är sånt vi pratar om och det är konstigt att det inte fungerar. Vi har saker att jobba på trots att vi vinner.
Varför blir det så?
– Jag har inget bra svar nu men vi har inte haft någon som skriker och stojar.
En annan ovanlig sak var att tränaren Janne Ekman åkte på ren utvisning vid ställningen 7–10.
– Det har jag aldrig varit med om, säger Robin.
– Man ska inte klaga på domarna, det gillar jag inte. Men det är många konstiga domslut hit och dit, inte bara i våra matcher utan i alla. Det är svårt att spela handboll när det är samma situationer flera gånger men det är olika domslut varje gång. De måste videogranska och lära sig av sina misstag precis som vi.
Guif fick då spela fyra mot sex ett tag och då visade Daniel Ekman sin klass när han fixade 8–10.
Daniel och Fredrik Gustavsson var bäst framåt. Simon Sonesten, som fick vikariera en del som mittsexa, gjorde det riktigt bra.
Robin Andersson Dickfors iklädde sig hjälterollen efter en stark insats efter vilan och Erik Persson fick hoppa in några minuter. Persson var bidragande med viktiga 21–20, assisten till Sonestens 22–20 och sitt 28–27.
För ovanlighetens skull blev skyttekungen Emil Hansson mållös efter att bland annat ha ”gett bort” två fullträffar till andra kant-kompisen Fredrik Gustavsson.
Segern var viktig i jakten på en bra slutspelsplats.
– Jag tror vi behöver tre vinster minst, kanske fyra, av de sex som är kvar för att komma sexa, säger Andersson Dickfors.