49-årige Ronnie lämnade ön redan 1987 men dialekten hörs snabbt när man intervjuar honom. Ett jobb på Scania tog honom till fastlandet och vid sidan av sitt vanliga jobb med mental träning och prestationsutveckling har han haft en rad uppdrag inom innebandy.
Det mest framstående var att träna Täbys damer i högsta serien under ett par säsonger.
‒De hade en femårsplan och jag var med på de två första av dem. När klubben sedan ville trappa upp behövde jag själv bromsa lite. Jag hade bland annat åkt på ett diskbråck, berättar han.
Nu väntar alltså utmaningen att leda Torshälla som på söndagskvällen inleder division 1 hemma mot IBF Västerås.
‒Jag hade inte tänkt ha något lag men så visade det sig att Torshällas tränare inte kunde fullfölja sitt uppdrag, de frågade mig och frun sa att det var lika bra att jag tog det i stället för att sitta hemma och se på Paradise hotel eller Big brother, ha ha.
Hurdan är du som coach?
‒Spelarna ska göra jobbet på matcherna men om det kommer tillfällen där jag behöver ta lite plats kan jag göra det. Jag försöker vara flexibel och använda olika sätt att bete mig på beroende på vad situationen kräver.
Vad för typ av innebandy kan Torshälla bjuda på i vinter?
‒Som nykomling är det naturliga målet att sikta på att hänga kvar. Men vi har också egna mål anknutna till individuell spelarutveckling och hittar vi rätt där är det inte otänkbart att nå Allsvenskan om några år. Innebandyn känns på gång i Eskilstuna, det finns goda möjligheter och bara på den månad jag haft laget tycker jag att spelarna har tagit stora kliv i sin utveckling.