För det spelar nästan ingen roll hur många nya man lyckas rekrytera, om de försvinner lika fort som de kom. Och för att stoppa utflödet krävs kunskap om vad man hade kunnat göra för att något fler skulle ha valt att inte lämna bygget.
Och nej, det handlar inte främst om lönen. Det visar psykologiprofessor Kerstin Isaksson vid Mälardalens högskola, som undersökt varför personalomsättningen är hög bland sjuksköterskor i Mälardalen, genom att intervjua dem som slutade i Sörmland och Västmanland under 2015.
Några kunde man givetvis inte göra någonting åt. De slängde in handduken av personliga skäl, som att familjen skulle flytta till annan ort.
Men de andra, de som slutade av arbetsrelaterade skäl, hade man i många fall kunnat behålla med bättre personalpolitik. Exempelvis genom att öka sjuksköterskornas inflytande, minska stressen och tillföra resurser så att de anställda känner att de kan leverera god vård.
Dessutom är det oerhört viktigt att erbjuda villkor som upplevs som rättvisa, vilket är grundläggande för den som vill utöva ett gott ledarskap. Få saker är så nedbrytande som en känsla av att det inte går att påverka situationen och att det inte finns något samband mellan prestation och förmåner.
Här verkar landstingen i Mälardalen ha en hel del att lära. En sjuksköterska förklarar att hon fick lika låg lön som en nyutexaminerad, trots att hon hade 25 års erfarenhet och en magisterexamen, samt att arbetsgivaren inte gick med på att förhandla. En annan berättar att hon enligt schemat skulle jobba fem helger i rad, att hon hela tiden blev flyttad och att de bemanningsanställda sjuksköterskorna kunde välja att inte jobba helger och kvällar lika ofta som de landstingsanställda. En tredje uppger att hon ledsnade när löften från politiker och förvaltningschefer inte infriades.
Ovanstående är skolexempel på saker som skapar missnöje.
För att behålla sjuksköterskor och andra personalkategorier är det A och O att löften, som genererar förväntningar, har teckning i verkligheten. Att kriterierna för löner och andra villkor är tydliga och likvärdiga. Samt att de anställda får vara med och påverka arbetssituationen och inte känner att de flyttas likt pjäser på ett schackbräde.
Det är helt enkelt dags att inse att tiden när kvinnor var glada om de över huvud taget fick utbilda sig och förvärvsarbeta är förbi.
Därför är alternativet inte att verksamheterna fortsätter precis som i dag, utan att ännu fler sjuksköterskor säger upp sig. Det kommer i sin tur att leda till att färre söker sig till yrket, varpå sjuksköterskebristen blir än mer akut på de ställen där den redan är ett problem,vilket äventyrar patientsäkerheten.
Egoism? Nej.
Däremot visar den negativa spiralen att sjuksköterskorna måste behandlas med professionell respekt. Inte bara för deras egen skull. Utan för patienternas.