"Nu är resan snart över, vi sitter på hotellrummet och försöker sammanfatta alla intryck. Det är glädje över att se hur många av våra rumänska vänner som faktiskt har fått det bättre, det är frustration över hur svårt det är att hjälpa till på rätt sätt. Det är tydligt att det vi gör både i Strängnäs och här nere i Crovu gör skillnad. Det är också tydligt att det finns så mycket mer att göra. Var börjar man och vem hjälper man först. Nästan hur man än gör är det några som inte nås av den hjälp man försöker att ge. Idag har vi försökt dela ut lite mat och enklare kläder. Det är ju många fler som inte får kläder än de som får. Man kan ibland nästan få en hopplöshet över sig när man tänker på hur lite vi kan göra.
Men samtidigt, jag tror verkligen att om alla gör det vi kan, kan vi verkligen tillsammans förändra världen. En av mina stora förebilder sa ungefär så här: Det du vill att andra ska göra för dig, gör det för dem. Jag tänker att om jag saknade jobb, pengar och hopp, så hade jag behövt att någon kom och trodde på mig och såg mig.
Så trots alla problem och trots att det inte är idealiskt att behöva komma till ett annat land för att tigga ihop pengar till sin överlevnad så väljer jag att tro på människan bakom pappmuggen. Jag väljer att tro att om hon bara får bättre förutsättningar så skulle hon inte sitta där. Den här resan har bevisat att våra pengar i pappmuggen verkligen gör stor skillnad för människors vardag. Det ger hopp."