Farmor gladdes förstås mycket över sitt barnbarns mycket oväntade silvermedalj i måndagens jaktstart i OS i Pyeongchang.
Dorothy Samuelsson satt hemma i Flen och följde OS-dramatiken vid sin radio när Sebastian nådde sin karriärs största framgång.
‒Jag följde tävlingen via radio men ikväll får jag se honom på sporten efter nyheterna, säger Dorothy Samuelsson.
Har du hunnit gratulera honom till vinsten?
‒Jag har skickat ett sms. Men jag tror inte han har hunnit svara. Förra gången han tog medalj skickade jag också ett grattis sms – då kom svaret mitt i natten!
Varför tror du att han lyckats så bra?
‒Åh, han är väldigt envis tror jag! Det är nog därför.
Vad hoppas du på i resten av OS för hans del?
‒Att det inte går alltför fort! Och överlag – bli inte för stor för snabbt!
Sebastian Samuelsson har alltså bott i Malmköping förut och hann med att lira fotboll där. I tidningens arkiv finns en notis om när MIF:s 97-pojkar mosade Högsjö med hela 20–0 i mitten av maj 2005. Då gjorde OS-silvermedaljören ett av målen.
Tränare för Malmköpingsgrabbarna var Peter Frisk och han minns mycket väl Sebastian.
‒Jadå, han och hans bror kom till klubben och båda hade väldigt mycket glädje och kämpade hårt, jag tror att de sprang konstant. Sebastian var ingen direkt fotbollstalang men gav alltid järnet. Så jag är inte förvånad att han har lyckats nå långt i en sport som skidskytte, berättar Peter Frisk.