– Vi vill visa upp yrket. Visa varför arborister finns. Men det är också ett tillfälle för oss arborister att träffa varann, för branschfolk att utbyta erfarenheter.
Det säger Johan Östberg och Mattias Moritz, ordförande respektive medlem i arrangerande Svenska Trädföreningen.
När Svenska Mästerskapen i trädklättring nu för första gången arrangerades i Eskilstuna, så var det för 22:e året i rad i Sverige. 36 tävlande och cirka 100 aktiva fanns på plats för att tävla och visa sina färdigheter på fem olika stationer.
De tävlande fick visa sina färdigheter i kategorierna arbetsklättring, kastlina, snabbklättring, ascent event och räddning.
Det avgörande momentet, masters challenge där de bästa klättrarna från lördagens deltävlingar möts och gör upp om titeln - äger rum dag två, på söndagen.
Philip Markström arborist från Strängnäs var en av de tävlande, men var vid lunchtid på lördagen inte helt nöjd med sin insats i tävlingen. Men det är otroligt kul att vara med och att träffa andra arborister, också från andra länder, berättar han.
Varför blev du arborist?
– Det verkade vara ett så häftigt jobb. Såg så coolt ut. I början var det som en lek, det kändes inte ens som ett jobb, berättar han.
Nu har han arbetat i tre år som sin egen, innan dess arbetade han i skogen.
Är du aldrig rädd när du är däruppe och hänger i träden?
– Jo ibland kan man bli rädd om det är avancerade grejer eller något risigt träd. Men det finns tecken som man tar hjälp av. Det finns aggressiva svampar till exempel. Och vissa träd har hårdare fibrer än andra.
Men man får lita på sina känslor också, säger han.
– Ibland beror det på hur man känner. Magkänslan. Ibland får man jättebra feeling, ibland är man "off" och trött i både huvudet och kroppen. Man måste tänka på sin egen säkerhet.
Hur länge kan man hålla på som arborist?
– Det finns stålgubbar i Australien som är 70 bast och fortfarande håller på. Det är häftigt, säger Philip Markström.