Det ser så elegant ut när Sofie glider fram i Vilstaspåret.
Och oförskämt lätt.
Stakningen, det ruskiga glidet i nedförsbacken och den klassiska diagonalåkningen.
Hon svischar förbi med ett leende på läpparna när fotografen tar sina bilder.
Med suverän styrka fortsätter den elitsatsande 20-åringen, varv efter varv.
‒Jag har valt att vara hemma mer i Eskilstuna när det finns snö. Det är så himla fint som de fått ihop spåret här, säger Björklund som annars bor i Östersund.
När Sofie var tio år började hon att åka skidor i Hällbybrunn.
‒Jag såg en reklamlapp, började och fastnade, säger hon.
‒Det har egentligen aldrig varit någon annan sport jag valt mellan även om jag hållit på med orientering, löpning och segling. Skidåkningen har alltid gått i första hand. När jag var 13 år åkte jag till Åre och kollade på skidgymnasiet och bestämde mig att jag ville gå där.
Då såddes fröet till elitsatsningen.
‒I åttan började jag träna för att komma in på skidgymnasiet och jag kom in.
Efter fyra års studier med studenten i somras som slutpunkt kan Sofie fokusera ännu mer på sin idrott och titulera sig skidåkare på heltid.
‒Jag tänker skidor och träning hela tiden. Jag var sjuk nästan en månad nu över jul och det gör ganska stor skillnad.
Björklund tvingades även vila ofrivilligt under en period då hon åkte på muskelbristning i vaderna.
Sofie tävlar nu för Trillevallen Sportklubb från Järpen.
‒Det är seniorklubben i västjämtland. Jag bytte dit i år, vi är sex stycken – fem killar och jag. Alla gick tillsammans på skidgymnasiet. Martin Persson är vår tränare och klubbledare.
‒Vi får jättebra service med valla och sådär. Det här är en materialsport så är det ju.
En kille kommer närmare och närmare i spåret och stannar när han är i jämnhöjd med oss: vad är det här för något, frågar han.
Vi förklarar och med imponerande ögon ser han Sofie Björklund staka upp för backen.
I år är hennes mål i huvudsak SM där hon inleder med 10 kilometer klassiskt i dag. Sedan väntar Tjejvasan. I den sistnämnda tävlingen kom Sofie på plats 50 för två år sedan men i fjol var hon sjuk och kunde inte starta.
‒Jag har aldrig varit med i SM tidigare. Det är en större utmaning. Egentligen har jag inte så mycket resultatmål. Jag känner om det går bra, när skidorna är bra och jag är oövervinnerlig. Det handlar mer om att hitta känslan, säger Sofie.
‒Sedan vill jag såklart nå landslaget.
Varför är det kul med skidåkning?
‒Jag vet inte riktigt, säger Sofie och ler innan hon fortsätter.
‒Jag tycker det är roligt att träna, bli bättre och bättre och trötta ut sig själv. Det är en härlig känsla när jag kommer i mål och är helt utpumpad. Jag vill hela tiden utvecklas och se att det går framåt.
Har du någon förebild?
‒Marit Björgen. Hon är så himla stark och har bra skidteknik.
‒Vi jobbar mycket med film i spåret och då kollar vi på klipp på bland andra Marit.
Sofie berättar att Christer Nordström, hennes tränare i Eskilstuna, skapar appar som man kan ha vid skidåkning.
Hon jobbar även med ledord – nu är det snabb, stark och modig som gäller.
Kost, vila och träning är en vinnande kombination som det läggs stor vikt vid. Inte så konstigt kanske med tanke på att Sofie tränar omkring 600 timmar per år – plus styrka.
Innan vi skiljs och Sofie återvänder till spåret i ungefär en och en halv timme till kommer vi osökt in på dopning där skidsporten stått i fokus på sistone med ryska åkare som fastnat i kontroller och norskan Therese Johaugs läppsalva.
‒Det förstör för skidåkningen och många blir mer misstänksamma mot åkare. Det ska inte förekomma i någon sport över huvud taget. Tyvärr är det så men jag tror gott om alla och utgår ifrån det, säger Björklund.