Sorgen har också stråk av ljus

Barn och sorg är inget lätt ämne. Men när Jennie Persson skulle skriva en bok om unga som redan tidigt i livet varit med om det värsta mötte hon stor klokskap – och inte bara mörker.

"I mitt hjärta finns du kvar".

"I mitt hjärta finns du kvar".

Foto:

Övrigt2018-01-30 07:00

Det finns inte många böcker om barn och sorg.

‒Det hänger väl ihop med att det är väldigt drabbande för folk omkring när barn går igenom en stor sorg. Det är svårt att hantera och ett känsligt ämne, säger författaren Jennie Persson.

Hon och illustratören Elin Lindell hittade ett eget sätt att närma sig ämnet. De har tidigare skapat "Vilken vecka!? När föräldrarna skiljer sig", en bok om skilsmässor, tillsammans. I den nya boken "I mitt hjärta finns du kvar" (utgiven på Natur & kultur) finns barns berättelser, fakta som rör döden och sorg, och faktiskt också ljusa inslag.

Jennie Persson tyckte att det var viktigt att läsarna skulle få ta del av andras erfarenheter. Därför är barns historier en bärande del av "I mitt hjärta finns du kvar".

‒Där kan man läsa om någon annan som har upplevt liknande situationer och känslor.

Tillsammans med Elin Lindell fann Jennie Persson sätt att se på ämnet från flera håll.

‒Det är ett väldigt tungt ämne och jag kände att det också var viktigt att få in lite positivt. Någon i boken pratar om att "jag tror att min syster har det bättre nu". Barnen har varit med om stor sorg, men allt är inte bara nattsvart.

Elin Lindell kom med idén om en seriesida, där en tjej och en kille diskuterar de olika uttryck som finns för begreppet avlida: trilla av pinn, kila vidare, ta ner skylten, och så vidare.

‒Vi försökte få in en annan sida av ämnet. Kanske kan man till och med skratta lite åt uttrycken, säger Jennie Persson.

Men allra viktigast, framhåller hon, är barnens berättelser som ska hanteras med största allvar och respekt.

‒Det gäller att skriva ganska rakt upp och ner. Ofta handlar det ju först om sjukdom i familjen, något som man lever med länge och som blir vardag.

Förutom barns och ungdomars berättelser finns i boken intervjuer med bland annat en psykolog, en läkare och en begravningsentreprenör som berättar om hur människor hanterar sorg på olika sätt, vad som händer när man dör och hur en begravning går till. Läsaren får också lära sig om hur döda tas omhand i olika kulturer. Det är, precis som Jennie Persson säger, skrivet rakt och enkelt och för den som vill ha någon att prata med finns kontaktuppgifter till exempelvis Bris, Barnens rätt i samhället.

Jennie Persson är glad över hur barnen som hon kom i kontakt med under arbetet med boken öppnade sig och berättade om när de miste ett syskon, en förälder eller ett husdjur.

‒Det har varit väldigt intressant och lärorikt att jobba med boken. Jag är imponerad av hur barnen berättade om det jobbigaste i deras liv. Det var inte jobbigt för dem att berätta. De hade ju redan varit med om det värsta.

Författaren fann sina intervjupersoner genom olika organisationer, som Barncancerfonden samt Randiga huset, som stöttar barn och familjer som har eller kommer att förlora en anhörig. I kontakten med anhörigorganisationer blev hon mycket positivt bemött.

‒De tyckte att det var bra att det äntligen var någon som skrev om barnen och deras sorg, som frågade hur de har haft det.

Författarna hoppas att boken "I mitt hjärta finns du kvar" ska ge stöd åt barn som går igenom ett sorgearbete.

‒Att de ska se att det finns andra, att de inte är ensammast i världen, fast de kanske tror det. Kanske kan man förstå lite mer varför man känner som man gör. Sedan kan man också läsa boken för att förstå, om man har en kompis som går igenom något svårt.

Ur "I mitt hjärta finns du kvar"

"Jag saknar att ha pappa nära och att prata med honom. Jag är ledsen över att han dog så tidigt men jag tror att han har det ganska bra nu." Amir, 14 år, förlorade sin pappa.

"De kan ställa ganska konstiga frågor, till exempel 'saknar du inte henne?'. Det är väl ganska självklart att jag saknar henne. Ibland tycker jag att man får tänka på vad man säger och inte ställa frågor som man redan vet svaret på." Anna, 12 år, har förlorat sin syster.

"Om man alltid skulle vara glad skulle det nog vara svårt att känna när man är riktigt glad. Att känna lite sorg ibland kan nog vara bra, för då vet man när man är glad igen." Rosa, 12, har mist sin hund.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!