Snön vräkte ner utanför när United imponerade på Arcushallens konstgräsmatta i Luleå i söndagens åttondelsfinal. Många faktorer var väldigt bra:
* Malin Diaz var sånär omöjlig att ta bollen av.
* Hanna Glas och Fiona Brown ägde var sin kant, Glas främst i början, Brown från pausen och framåt.
* Vaila Barsley var outstanding i luften och hade något i stil med 35–1 i vunna nickdueller.
* Annica Svensson glänste i två ovana roller, först som innermittfältare och i slutet som vänsterback.
‒Ja, det kändes bra med tanke på att jag nästan aldrig spelat där. Prestationsmässigt får vi vara nöjda. Dessutom blev Piteås spelare trötta för att de fick jaga boll så mycket, säger Annica med en stor ispåse och linda över vänster knä.
‒Jag fastnade i en glidtackling och landade rakt på knät. Det svullnade upp direkt och jag hade ingen känsel på ett par minuter innan det släppte. Jag ville ju inte kasta in handduken efter bara några minuter. Men efteråt gör det ganska ont, säger hon.
Efter tio starka Piteåminuter i början tog gästerna över. Mer och mer. Så när Olivia Schoughs frispark, tänkt som inlägg, gick förbi alla och stolpe-in just före pausen kändes det inte alls orättvist.
Ledningen stod sig och United dominerade spelet klart.
‒Vi kunde vila med bollen. Kanske borde vi fått ut mer av bollinnehavet och skapat ännu fler lägen, men det kändes ändå som att vi hade kontroll, säger duktiga spelmotorn Malin Diaz.
Ett slitet Piteå orkade bara med en forcering de sista fem minuterna - det räckte. I andra och sista tilläggsminuten fick Julia Karlernäs en monsterträff med högern. Bollen for kvickt som en pistolkula rätt upp i Emelie Lundbergs vänstra kryss och plötsligt stod det 1–1.
‒Jag såg faktiskt inte när bollen gick in men så klart väldigt tungt för oss. Jag har en tudelad känsla eftersom jag är jättenöjd med vår prestation men inte med resultatet, säger tränaren Viktor Eriksson.
I första förlängningskvarten hände inget. I andra tvingades Diaz kliva av med kramp. In kom Elin Rombing som sånär blev matchhjälte men skottet gick ribba ut. Strax innan det hade Mimmi Larsson, briljant framspelad av Fiona Brown, skjutit i stolpen.
Piteå å sin sida skapade ingenting – men 1–1 stod sig och det blev straffar.
‒Det var väldigt jobbigt att titta på från sidan, säger Malin Diaz.
‒Jag är glad att jag slapp lägga någon. Jag vet inte om jag hade kunnat ta mig till straffpunkten med det här knät, säger Annica Svensson.
Emelie Lundberg räddade en av Piteås straffar och en annan gick stolpe-ut men det räckte inte. Fiona Brown, Mimmi Larsson och Glódís Perla Viggósdóttir fick alla se Hilda Carlén stoppa deras försök och därmed var Uniteds cupsaga över för den här gången.
‒Ändå stora steg åt rätt håll med tanke på att det bara var tredje matchen. Spelmässigt såg det bra ut, anser Diaz, Svensson och tränare Eriksson unisont.
Extra salt i såret: Vänsterbacken Sarah Bergman klev av med huvudskada efter att ha skallat ihop med en motståndare.
‒Jag tror att det är en hjärnskakning, säger hon strax efter slutsignalen.
Så United lämnade Norrbotten smått stukat och med blandade känslor.
Undertecknad lämnade länet med minnet av vad en Piteåsupporter spontant kom och sa direkt efter 1–1-målet apropå Eskilstunalagets starka insats:
‒Det är nästan så att man måste be om ursäkt ...