I svenska rock- och punkkretsar är namnet Stry Terrarie laddat av cred och så omspunnet av myter att man nästan inte kan se artisten. Men om ni inte visste det så är han en portalfigur inom svensk punk och har gjort det som räknas som Sveriges allra första punksingel, "Vårdad klädsel" (februari 1978) med skånska bandet Kriminella gitarrer.
Men det räcker inte med det. Han startade Garbochock, som förebådade ikoniska band som Imperiet och Bob hund. Han var själv med i Ebba Grön på slutet och tillsammans med Joakim Thåström startade han Rymdimperiet som senare blev Imperiet. Sedan bildade han bandet Babylon Blues.
Man kan rada upp olika band och låtar som Stry Terrarie har medverkat i eller skrivit. Och man kan berätta att han var en väsentlig del av musikundret i den skånska hålan Klippan som gav Sverige band som Kommissarie Roy, Thorson och i viss mån Wilmer X.
En sann pionjär. Alltid med när och där det händer, men som glider iväg mot nästa grej innan saker blir trista, urvattnade och exploaterade. Som en svenska rockscenens Forrest Gump.
Det har gått 40 år sedan Stry Terrarie och hans Kriminella gitarrer gick i bräschen för den energikick som den svenska punken innebar för min generation. I dag har den första vågens punk har blivit en retrogrej och många av dåtidens artister åker runt och spelar på röjiga nostalgikvällar, sjunger "Staten och kapitalet" och "Solglasögon" ackompanjerade av tajta tributeband. Roligt, javisst, men inte särskilt vitalt eller omvälvande.
Så när en artist som Stry Terrarie med sitt band Stripparna ska ge en konsert i Eskilstuna på fredagskvällen är det med viss bävan man träder ner i Biografbarens nedervåning. Jag vill inte att hela grejen ska falla platt och reduceras till nostalgi. Jag hoppas få uppleva något mer. Och det får jag.
Volymen är fasansfullt hög - och förflyttar publiken till något som kanske är en replokal inhyst i en oisolerad betongbunker under en random högstadieskola i en småstad eller källaren till en rockklubb på en bakgata i New York i slutet av 1970-talet.
Stry Terrarie, 61 år gammal, sprakar av attityd i khakigrön, sladdrig skjorta och mörka glasögon. Det skulle kunna vara hur fånigt som helst, men blir helt rätt. Soundet har influenser från The Stooges, Velvet underground och andra New Yorkband som gifter sig fint med skånskan och den europeiska postpunken i låtar som "Malmö City", "Streberbarn" (Garbochock) och "Har vi inte grävt för många hål?" (Babylon Blues).
Stry Terrarie och Stripparna skapar ett kraftfält av kompromisslöshet och rå energi. Det är så här rock ska spelas.
När konserten avslutas med extranumret "I wanna be your dog" av The Stooges, känner i alla fall jag mig rejält vitaliserad.