"Nu har dom skrivit fel i tidningen, för dom har väl ändå inte börjat skriva om folks namnsdagar?" undrar du nu. Men det är precis vad vi har gjort. I ett speciellt fall.
När Marek Goczkowskis fru Magdalena mejlade redaktionen och tipsade om makens kommande 60-årsdag den 25 februari lyckades vi slarva bort uppgifterna. Men hennes nya förslag kunde vi inte motstå: varför då inte i stället uppmärksamma honom inför namnsdagen exakt två månader senare?
‒Det är lite roligt, vi snackar inte om födelsedagar och ålder på samma sätt i Polen. Namnsdagar däremot firas med tårta och presenter. Det blev en liten kulturkrock där i början när vi kom till Sverige, skrattar dagens namnsdagsbarn.
Året var 1981 när det nygifta polska paret med varsin ryggsäck, sovsäckar och ett lånat tält kom på smekmånad till Sverige – och blev kvar. Under en långvarig strejkvåg i Polen hade den fria fackföreningen och medborgarrättsorganisationen Solidaritet bildats under ledning av Lech Wałęsa.
‒Det hände mycket i Polen just då, och vi hade på känn innan vi åkte hemifrån att det kanske skulle sluta så här. När vi kom till Sverige träffade vi vänner bland många polska invandrare, vi hörde om upproret i Gdansk och att general Jaruzelski återtog kontrollen över landet. Det blev aldrig något blodbad, men vi ville inte åka tillbaka. Jag hade av politiska skäl redan fått känna på viss förföljelse, och vi hörde att människor försvann, fängslades eller kastades ut ur landet.
‒Magdalena var dessutom redan gravid. Våra föräldrar blev förskräckta, men vi fattade beslutet att stanna i Sverige.
Marek är född och uppvuxen i staden Inowroclaw i norra Polen. Beslutet om vägval tedde sig naturligt. Marek har alltid älskat djur, trots att familjen var stadsbor. Men morföräldrarna bodde på en lantgård och där bland kor och grisar, höns och ankor, tillbringade han alla lediga stunder. När han lyckades hjälpa en sparv som skadat ena foten så svårt att den behövde amputation, och såg fågeln återkomma i stället för att fly bort insåg han att han hade god hand med djur och en känsla för sjukvård, och under gymnasiet bestämde han sig för att gå veterinärutbildningen.
[fakta nr="1"]
När fyra av de drygt sex utbildningsåren var avklarade träffade han blivande husdjursagronomen Magdalena under en turistledarutbildning med kajakpaddling. Deras respektive studieort låg 30 mil från varandra, men kärlek uppstod snart.
De första åren i Lund satsade de stenhårt på att plugga svenska, och gick utbildning för utlandsstudenter för att kunna studera vidare i Sverige. För Marek blev det sedan att vackert ta sig an den svenska veterinärutbildningen i Uppsala från början till slut, medan Magdalena som hunnit examinera i Polen bara behövde komplettera med ett antal kurser. Mellan varven fick paret fler barn.
‒Det var tufft till en början att behöva läsa om allting, men jag fick många vänner, och med vänner känner man sig tryggare.
‒Som de flesta vikarierade jag sedan runt halva Sverige innan jag startade egen praktik där vi bodde utanför Avesta i Dalarna. Det är inte alltid ekonomiskt framgångsrikt att vara sin egen och det tar tid att bygga upp en verksamhet, men jag jobbade väldigt jobbade hårt.
Vilket fick till följd att när Marek Goczkowski var 49 år fick han tre förträngningar i hjärtat och blev bypass-opererad. Men förälskad i sitt jobb som han är har han haft svårt för att dra ned på takten även fortsättningsvis.
Till Eskilstuna kom familjen för sju år sedan. Marek fick jobb hos distriktsveterinärerna i Flen och efter en tid lockades han också till Parken Zoo, ett uppdrag han kom att älska. Han har genom årens jobb i stora parker, som vicentparken i Avesta, björnparken i Orsa och flera älgparker i Dalarna, blivit specialist på att söva stora djur – något som kom väl till pass i Eskilstuna.
Men 2015 ersattes han av en annan veterinär på Parken Zoo. Det tog honom hårt, och det var först nyligen han klarade av att ta med barnbarnen på en promenad i parken.
‒Ja jag blev väldigt ledsen över att bli av med uppdraget. Jag brinner för djurparksidén, med djuren som ambassadörer för sin art, och för bevarandeprojekten. Det var väldigt roliga år och parken ligger mig så varmt om hjärtat. Officiellt var jag på plats 40-procent av arbetsveckan, men räknade jag efter hur mycket jag ställde upp på semestrar, lediga dagar och till och med sjukdagar blev det säkert 80 procent. Och ägaren blandade ihop samarbete med lydnad...
Marek gladdes i stället åt att produktionsbolaget för Sjuans tv-program Veterinärerna gillade honom så mycket att de efter två säsonger i djurparken valde att fortsätta följa honom på uppdrag i Flen.
‒De gillar mitt sätt att jobba, jag är ju rätt kommunikativ och gör mig väl bra i rutan, ler han.
‒Det är alltid väldigt roligt att få berätta om mitt yrke, mina älskade patienter, kunderna och mitt sätt att jobba. I Parken Zoo uppskattade jag speciellt att träffa barnen och prata djur med dem, jag älskade att ta kungspytonormen runt halsen och gå ut i Lilla Zoo. Man kan se hur många djurprogram på tv som helst, men de ersätter aldrig direktkontakten.
En kviga uppskattade inte Mareks hand i sin rumpa i våras och gav honom ryggskott. I samma veva drabbades han av ljumskbrock efter att ha lyft en tung hund på sin praktik. Så den energiske veterinären tvingades till operation på Mälarsjukhuset – vars personal han öser beröm över – och en längre tids vila. Denna vecka börjar han jobba igen, men det får bli med smådjur till en början.
‒Det ligger i min natur att inte sköta mig. Jag vill ut och engagera mig i djuren, inte stå bredvid med händerna på ryggen. Men jag ska försöka hålla mig lugn lite till.
Kanske kan det hjälpa med en och annan kajaktur.
‒Familjen påstår att det är den enda gången jag kopplar av. Så jag får väl se till att ge mig ut på vattnet ofta i sommar.