Tillställningen fick bästa möjliga väder, skön sol och mild bris. Allt var billigt eller gratis och barnfamiljer hade hittat till smedjorna från Eskilstunas fyra hörn för att roa sig själva och barnen, lagom bankrutta efter semestrar och Parkfestivaler.
Då passar det fint med ansiktsmålning för en femma, gratis pyssel och måttligt med försäljare. En frisör hade flyttat till området om någon ville bli klippt. Mitt i allt stod en flicka i 1600-talskläder och guidade historieintresserade.
Kanske kan man se äldre vespor som en egen kultur. Det var i alla fall Blacksmith scooter club som fick inleda med en uppvisning. Fler av de anmälda artisterna i programmet uteblev och det blev en del longörer men publiken uthärdade både förseningar och ett lite väl högt ljud.
På scenen fortsatte programmet med västafrikanskt gung av tidigare eskilstunabon Omar Joof och vänner samt ljuv och vemodig turkisk sång med med den unga sångerskan Basma, som valde att göra scendebut med en av sina favoritlåtar på turkiska, fast modersmålet är arabiska.
Till slut kom det alla verkat vänta på efter ett antal inropningsförsök: Simba, det senegalesiska eldsprutande lejonet gjorde entré insvept i en engelsk flagga, i leopard, kaorisnäckor ansiktsmålning och huggtänder. Simba var både vild och farlig och illusoriskt kattlik, och krafsade förstrött i gruset framför scen som en katt som funderar på ett besök i lådan.
Han var nog eftermiddagens höjdpunkt särskilt sen han fått sällskap av Mamapara, en spöklik figur på styltor med fjädervippor i händerna som trotsade tyngdlagen.
Den kinesiska akrobatgruppen Hung Gar från Umeå bjöd på ett annat, mer tamt svart lejon, dock lite lynnigt och med mopsaktigt ansikte. Det fick klappas och dompteras med en solfjäder av en liten lejontämjerska och med lock och pock förmås korsa en bäck av blått tyg för att till sist kräkas ut en broderad duk med orden ”grattis!”
Hung Gar från Umeå såg kanske inte helt kinesiska ut men verkade förstå sig på Kung Fu. Programmet fortsatte fram på kvällen med rapparen Robba från Finland och Kuzi Kz från Jamaica.
Text av: Irène Karlbom Häll