Nationaldagen 1967. Lilian och Bengt-Olof driver en hemslöjdsbutik i centrala Strängnäs. Nu befinner sig Lilian på BB för att föda barn, medan maken sköter affärerna. Bengt-Olof berättar i efterhand för sin dotter:
‒När jag fick veta att du fötts stängde jag butiken och gick ut för att fira. Och hela staden flaggade för dig."
Ulrika torkar bort tårarna medan hon berättar om sin älskade pappa, som gick bort i somras.
‒Folk sa alltid att vi var så lika. Det var bara mustaschen och polisongerna som skilde oss åt.
Ulrikas föräldrar startade och drev under hennes uppväxt hotell Prins Oscar och Café Prinsen. Själv provade hon sina vingar genom jobb i Stockholm, studier på Komvux, ett år hos lillsyrran i Portugal och så läste hon franska och konsthistoria i Uppsala.
‒Jag uppfostrades med fast kärleksfull hand, men fick en bohemisk och fri uppväxt utan krav på studier. Mina planer fick forma sig efter hand.
Sommaren 1992 hade hon just avslutat Uppsalastudierna när hennes pappa deklarerade att nu hade han hyrt lokal i centrala Strängnäs, med planen att öppna bosättningsbutik till hösten. Var det någon som ville vara med?
‒Vi kastade oss in i vårt nya projekt tillsammans, mamma, pappa och jag. De första åren hade jag tre-fyra jobb i gång samtidigt, men efter hand har butiken blivit mer och mer jag. Så småningom började jag med kläder, smycken och annat, inspirerades av hur butiker i Danmark blandar inredning, kläder och blommor till en upplevelse för alla sinnen. Jag introducerade nya märken i Sverige och Beckmans blev en konceptbutik, lite djärvt i en småstad kanske. Men jag har nog alltid varit sån att jag haft en känsla för vad som varit på g. Ibland har jag varit för tidigt ute, vilket ekonomiskt inte alltid varit så bra kanske.
Sedan 2005 driver Ulrika butiken på egen hand. Och i dag står hon tryggt och stadigt i sitt koncept, vilket gör att hon kunnat ruva färdigt på sina allt mer växande tankar kring att hitta ett nytt sätt att jobba.
2012 bytte Ulrika först lokal i Strängnäs. Och till förra sommaren öppnade hon sin filial i Gula industrihuset i Stallarholmen.
‒Det blev en turbulent sommar. Min filial öppnades den 16 juli, den 24:e gick pappa bort. Men jag kände samtidigt att nu kör jag, livet ska levas och nu var det dags att förverkliga drömmen om att jobba småskaligt och styra mer över tid och verksamhet. Jag var inte riktigt var på rätt plats längre. Jag var klar med Strängnäs.
I våras tog hon slutligen steget att avsluta verksamheten där. Beckmans finns numera bara i Stallarholmen.
‒ Här stortrivs jag. I det här lilla samhället finns en otrolig företagaranda, med över 600 aktiva småföretag. Och bara här i huset finns så många driftiga kvinnliga företagare, det är en fröjd att jobba sida vid sida med dem. Det ger oerhörd kraft och styrka.
Ska man över huvud taget orka och tycka det är roligt att vara egenföretagare år ut och år in måste man vara ledig ibland, inhämta inspiration, göra tillvaron hållbar för sig själv, konstaterar Ulrika.
‒Jag vill inte gå in i väggen som så många andra företagarvänner. Men det gäller att man gör en aktiv handling så man inte bara blir ett passivt offer för omständigheterna.
Nu håller hon i första hand öppet torsdag-söndag.
‒Jag jobbar alla helger, men det är inga problem. Jag älskar det! Att vara här och möta mina kunder, bjuda in till lite mer slow living är precis vad jag vill göra. Den lugnare livsstilen ska genomsyra allt; kundmottagande, produktion, kläder, i en nära kontakt med leverantörerna. Jag har mina inarbetade varumärken och en stor trogen kundkrets. Nu kan jag vila bättre i det, samtidigt som jag får energin och kraften jag behöver just här.
Ulrika tänker också utveckla ateljédelen av butiken, där hon gör i ordning och säljer möbler, samt även möbel- och snickerifärger. Hon har tidigare gått kurser i ämnet, och tänker sig att kläder, blommor, möbler och kanske målerikurser får turas om att dominera butiksutrymmet allt efter säsong.
Ulrika Beckmans liv är väldigt mycket likställt med butiken, och just så vill hon ha det. Fritidsproblemen lyser med sin frånvaro.
‒Jag tränar agility och går promenader med Spot, vår älskade hund som kom till oss från Irland via en hundräddningsorganisation. Han är med mig jämt, och kunderna har verkligen tagit honom till sitt hjärta. Vissa kommer in bara för att träffa kundhunden Spot.