Han kunde ha valt 17 och han kunde ha valt 19, som kanske hade varit mer praktiskt, men han valde just 18.
Ett tag lär han ha varit inne på 20, men han fastnade tydligen för den märgfullare klangen i ”de aderton”. Inte lika tungt som ”les immortels” som de kallas i Frankrike men en ganska rustik klang ändå.
Jag vet att frågan kanske framstår som den fråga en dansk sportjournalist ställde till amerikanska Dream Team i basket när han skickade fram en försiktig fundering på varför man får två poäng ”for a basket”.
Eh, löd svaret från Karl Malone, följt av ett befriande mullrande skratt från hela gänget med uttråkade stjärnor. Dr Naismith bestämde att reglerna ska vara sådana
Om vi återvänder till det intellektuella drömgänget i svenska akademin så verkar det som om ledamöterna har svårt att hålla sams alldeles oavsett hur många eller få man är. Men hur svårt kan det vara att hyra in en extern klok gumma, eller för all del klok gubbe om det finns någon som är kvalificerad nog, som kan coacha de som är kvar med lite tips och praktiska råd hur man snabbt bygger upp ett förtroendekapital som gått förlorat. Och någon som har ryggrad att säga nej, det är ingen bra idé att be om förlängd timeout, det ger inga bra signaler alls.
Har man inte tillgång till flera kloka kvinnor i akademin än i dag. Även om skaran decimerats betänkligt på sistone.
Jag måste erkänna att jag tillhör dem som är ganska kluven inför detta att någon ledamot via massmedia måste lätta sitt hjärta och recensera kollegors mot- eller framgångar. Underhållande, ja, jag är ganska lättroad så där och jag tilltalas av öppenheten, men om det hela ska ses som en källa till något konstruktivt, nja, kanske inte.
Ta er samman nu, kära ledamöter, eller ta emot folkets dom om suspendering. Det har hänt förut och det borde kunna ske igen.