Eskilstunas bäste bowlare genom tiderna chockade många när han i slutet av 2016 meddelade på sociala medier att han skulle börja jobba som tränare i Saudiarabien.
‒När jag skrev det var jag rädd för att få många negativa reaktioner och kände det lite som ett svek själv eftersom jag alltid brunnit för vårt landslag. Men så blev det inte och alla har varit väldigt stöttande.
Varför just Saudiarabien?
‒Jag fick erbjudanden från många håll men där fanns det många fördelar. Det var förstås bra ekonomiskt, dessutom har landet inte varit så framgångsrikt förut. Så jag och en amerikan hjälptes åt, först skötte jag U21-spelarna men sedan drog de igång ett elitprogram där åldern var oväsentlig. Så då blev det mer att vi båda hade hand om alla toppspelare.
En del problem fanns. Bland annat anses sport inte som något för vuxet folk där, generellt förväntas unga män att plugga och sedan skaffa ett bra jobb i stället för att exempelvis satsa på bowling.
‒Det är svårt att kombinera och svårt att argumentera för att de borde satsa på idrotten också, berättar Robert och nämner en annan försvårande faktor:
‒Om vi hade ett tretimmarspass kunde det brytas två gånger för att det var bönestund, då släcktes hallen i en halvtimme. Så på tre timmar kanske vi hann träna ordentligt i 1,5 timme, det var frustrerande.
Arbetet gav ändå frukt och Roberts tid där borta avslutades med två pallplatser i asiatiska ungdomsmästerskapet.
‒Det kändes väldigt skönt, Saudiarabien har aldrig varit nära att ta medalj där förut.
Han vände hemåt den 19 december. Övriga familjen var dock inte kvar så länge.
‒Nej, de kastade in handduken på sommaren. Min fru Alda hade svårt att hitta vettig sysselsättning och min dotter fick inte den skolplats som utlovats.
Så de kom till Sverige tidigare – men inte till Göteborg där Robert bott i många år. Valet föll på Eskilstuna.
‒Alda var tveksam och hade hört snack om hur farligt det var att bo här. Men nu trivs de bra och eftersom mina föräldrar bor nära är det enklare med barnvakt och liknande. Så vi har inga flyttplaner för tillfället.
Spelarkarriären på absolut toppnivå ser han som avslutad, även om Robert gärna vill hålla så pass hög klass att han kan hjälpa klubblaget Team Pergamon även i framtiden.
‒Jag ska faktiskt vara med i B-laget i Allsvenskan till helgen. Jag är ganska kritisk till min spelstyrka och är nog 50–100 poäng sämre på fyra serier än när jag var som bäst. Det är väl främst vid de viktiga slagen i slutet det märks. Men jag tränar på egen hand här i Eskilstuna nu och kanske ska ta hjälp av Sten-Åke (topptränaren Nilsson) igen.
Men huvudfokus är alltså på ledar- och tränarbiten nu. Robert har fått lite förfrågningar, både inom Sverige och från grannländer.
‒Det blir i alla fall ingen flytt utomlands igen men till exempel Norge kunde ju fungera. Fast det jag allra helst vill är att jobba med landslaget här och dra på mig de "rätta" färgerna igen. Men vi får se, det finns inte många såna tjänster. Innan äventyret i Saudiarabien sa de att jag behövde mer arbetserfarenhet, det har jag i alla fall skaffat mig nu.