Både han och IFK Eskilstuna inledde lite trögt. Wiséns ursäkt var att han kom till samlingen på Balsta knappt tolv timmar efter att ha avgjort i förlängningen för Torshälla mot Surahammar i innebandyettan.
‒Jag kände mig ganska sliten i morse. Men det blev bättre och bättre ju längre dagen gick.
Samma sak blev det för laget som efter ett okej gruppspel varvade upp, slog Syrianska Eskilstuna med 2–1 i kvarten och Sala med 1–0 i semi efter mål av Sebastian Lundberg.
Samme Lundberg krutade även in ledningsmålet i finalen mot skrällgänget Ärla. Sedan klev Wisén in i handlingen, satte 2–0 stiligt och avslutade med att spika finalresultatet 4–0 (Rasmus Mellqvist hann sätta trean på straff däremellan).
‒Det var väl en liten nivåskillnad plus att Ärlaspelarna kanske var nöjda med att ha nått final, säger Wisén.
Är inomhusfotboll din grej?
‒Egentligen inte. Jag är ju rätt löpstark men det funkade det här också.
Ärla var mycket riktigt belåtet med att ha slutat tvåa.
‒Ja, det var väl en skräll. Vi har inte alls tränat mycket inför men i semifinalen mot Järfälla visste vi ju hur de spelade (Ärla hade förlorat med 0–3 i gruppmötet), tryckte ihop spelet och försökte kontra. Det räckte för att få straffläggning och den vann vi, säger speedige Victor Eriksson-Ek.
Tröt orken i finalen eller var IFK bara bättre?
‒Både och, skulle jag säga.
På söndagen är det damernas tur och då gör – precis som i herrklassen – 16 lag upp om titeln.