Stjärngolfaren Anna Nordqvist: "Spelar nog fem–sex år till"

Tänk dig att du har förberett dig optimalt väldigt länge och känt dig redo för det stora målet – när bacillerna slår till.– Jag fick min värsta förkylning på fem år den morgonen jag skulle börja spela i OS, säger Anna Nordqvist i en stor intervju där vi även avhandlar det flyttade sandkornet, detaljen hon är bäst i världen på, hur långt hon ser karriären sträcka sig och varför hon inte tror sig kunna få Bragdguldet.

Reportage2016-12-23 09:48

Vi träffar den nu 29-åriga världsstjärnan från Eskilstuna under årets mörkaste dag, 21 december, på Torshälla Golfklubb där otaliga träningsslag och -timmar tog henne till världstoppen. Kvinnan mitt emot är just nu rankad 14:e i världen fast etta på en sak, att träffa greener på "rätt" antal slag. Det sker på över 78 procent av hålen.

– Jag var delat bäst året innan fast stod som tvåa då och var nog trea året innan. Det är självklart väldigt bra och en viktig del av spelet. I själva puttningen finns utvecklingspotential, det handlar om teknik, färdigheter att läsa fart och lutning plus att det är mentalt.

Anna klarade varenda kvalgräns under året. Ett tecken på ruskigt hög lägstanivå och en ovanlig bedrift som dock Anna har lyckats med ett par år tidigare också.

Men du är bara 140:e på att rädda dig ur bunkrar ...?

– Ja, men jag hamnar ju så sällan där, haha. En miss gör mycket i statistiken då. Givetvis tränar jag bunkerslag men inte så att jag nöter och nöter. Varför ska jag göra det när jag sällan behöver slå därifrån?

Just ett sandkorn sabbade Annas chans att vinna US Open i juli. I särspelet kunde man på tv-bilder se att hon nuddade det innan slaget, två slags bestraffning gjorde att Brittany Lang vann.

Hur ser du på incidenten ett halvår senare?

– När jag fick beskedet blev jag ställd, tittade på min caddie och sa väl bara "really?". Jag kände att jag hade övertaget och Lang var nervös. Jag gjorde tydligen ett misstag men domarnas tajming att berätta för henne just före henns inspel så hon hann byta klubba ... Domarna gav mig inte ens chansen och jag vet att många var upprörda på hur det hanterades, även amerikaner.

Tydligen ... har du inte kollat på tv-bilderna?

– Nej! Min caddie sa "Anna, don't watch it" och varför ska jag? Jag gjorde ändå ett supervarv, var fem under par en dag när bara en annan ens kom under 70 slag. En från LPGA-touren sa att sett till förutsättningarna var min runda av de fem bästa som spelats.

OS i Rio då, dina intryck?

– Det var annorlunda. Vi bodde väldigt trångt och det var rätt smutsigt. Det var svårt att få biljetter till andra evenemang men jag hann se lite friidrott och handboll. I OS-byn hade vi ett samlingsrum där vi bland annat såg en av Sveriges medaljer i brottning. Då satt några andra brottare och förklarade regler under sändningen, det var kul.

Jag såg tv-intervjun efter din sista runda. Du såg inte alls kry ut.

– Den intervjun ... Jag var så otroligt väl förberedd på alla sätt men hade aldrig kunnat drömma om det där. Jag vaknade på onsdagen, var tjock i halsen och orkeslös. Ändå var jag bara fyra slag ifrån medalj. Jag var i jättebra form och slog bollen fantastiskt. Med lite flyt på greenerna kunde det ha räckt men jag hade nog inte krafterna.

Siktar du mot revansch i Tokyo 2020?

– Ja, det blir väldigt häftigt för golf är jättestort i Japan. Det var inte mycket publik som följde oss på banan i Brasilien. Men jag lägger nog inte lika stort fokus på OS nästa gång. En medalj vore så klart kul men det blir inte ett karriärsmål på samma sätt.

Du fyller 30 nästa år. Hur länge till spelar du golf?

– Jag ser mig nog spela i fem–sex år till. Sedan vill jag absolut ha familj och jag är en sån som gör allt till 100 procent. Så när det väl blir att skaffa barn blir det fullt fokus på det. Jag är singel nu så jag brukar säga att var jag bosätter mig beror på om jag hittar en svensk eller amerikansk kille. Fast jag vill bo närmare Sverige. Det känns tråkigt att bara hinna träffa min storebrors tre barn några få gånger om året. Det finns Facetime och så, men det är inte samma sak.

Henrik Stenson fick Bragdguldet för British Open-segern och OS-silvret. Tror du att du får det någon gång?

– Att Henrik vann var jättekul och välförtjänt för hans skull och för golfens. Jag tror att min chans var 2009 (Anna vann som rookie en majortitel plus tourslutspelet) men då gick priset till Helena Ekholm och det är väl mest skidåkare, simmare och de i andra folkkära sporter som brukar vinna. Om jag ska ha chansen måste jag säkert vinna en major. Kanske två. Men jag har insett att man inte kan spela för att få andras uppskattning, hur jag värderar mina prestationer beror inte på om de ger ett bragdguld eller inte.

Jag hör ibland folk säga att golf inte är en sport. Din hälsning till dem?

– De är välkomna att följa med en dag och se hur hårt vi tränar ...

2017 tänker Anna minska antalet tävlingar, från runt 28 till 22–23 med mer fokus på de största mästerskapen. En given höjdpunkt blir Solheim Cup där Europa, lett av Annika Sörenstam, tar sig an USA på bortabana i Iowa.

Men dit är det ett tag. Redan i morgon är det däremot julafton. Vilken klapp vill du helst ha?

– Ett foto på mina brorsbarn. Jag tror att det finns goda möjligheter att jag får det, haha.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!