Lite gråa hår har Fyffelin fått.
I augusti är det 30 år sedan Zandra Svensson fick shetlandsponnyn av sin farmor och stoet hänger med än i dag.
– Jag brukar köra hennes ibland men då får man se upp så att hon inte överanstränger sig. Hon brukar elda på som fasen med kärran, säger Nyköpingstjejen.
Ryttarna på ryggen byts ut allt eftersom. Många är det som fått lektioner av "Fiffi". Senast i raden är Melissa Liljegren, 12 år. Hon har fortfarande inte vågat galoppera utan tycker farten i trav är tillräckligt stor.
– Jag brukar rida stora hästar så det känns lite konstigt att rida henne. Hon är duktig på att springa, säger hon.
– Rekordet på 400 meter är 31,1, berättar Zandra.
Satt någon gång under galoppkarriären. Annars har ponnyn tävlat i det mesta.
Än i dag gillar Fyffelin fart och fläkt men kan tänka sig att ta det lite lugnare om hon känner att det är en oerfaren ryttare på ryggen.
Tre avkommor har hon fått, en lever fortfarande.
Zandra berättar om att nästan alla i släkten blivit gamla. Hennes halvbror Frej, även han en hetlevrad galoppör, blev 34 till exempel och hennes pappa 31 och mamma 33.
– Hennes pappa är faktiskt den första godkända shetlandshingsten i Sverige, så hon kommer från en gammal stam. Det är därför hon inte riktigt liknar dagens shetlandsponny som är små, kompakta och av Friesermodell. Fiffi är den gamla bruksmodellen.
Zandra Svensson och hennes doppresent Fyffelin som för ett tag sedan fyllde 31 år.
Hur har du lyckats hålla henne i så bra form?
– Jag vet inte. Hon är inte ens svankryggig. Hon har aldrig varit sjuk eller skadad. Det enda problemet hon haft är att hon är ömfotad så hon måste alltid vara skodd, säger Zandra och drar lite lätt i stoets pannlugg.
Men skor och damer hör ju ihop så det borde inte vara några problem.
Jag stötte själv på Fyffelin någon gång i början på 2000-talet innan något av hennes sju framträdanden i Globen och den populära ponnygaloppen under Stockholm Horse Show. Py Jägerdén var först ut där, sedan Zandra, lillasyster Zabine och Emma Westberg 2007
– Alla här inne har ridit henne, säger Zandra och tittar ut i stallet i Hagnesta.
– Tea, Josse, Melissa, jag, Becka, alla har ridit Fiffi, säger hon.
– Och än står du ut med oss. Det är ett under, säger Rebecka Liljegren, som dagen till ära fixat en fläta i manen.
– Jag red henne i fyra år, tills hon var 27 år, fyller Tea Karlsson i.
– Du kunde knappt rida första gången vi träffades. Hon fick börja med Musse för han är lite lättare. Du åkte av en del i början kommer jag ihåg, men sedan fick du lära dig att sitta kvar, säger Zandra Svensson och Tea Karlsson hummar bekräftande.
Tea Karlsson satsar för fullt och visar att Fyffelin fortfarande kan springa. Till slut får hon ge sig. "Jag har för korta ben" säger hon flåsande.
Hur många som ridit henne har Zandra knappt koll på.
– Jag gjorde en sammanställning för ett tag sedan. Det tog mig nästa tre dagar för att få ihop allt; mästerskapsmedaljer, alla hoppmeriter, vi var med i det allsvenska laget både division 3 och 2 för Kullen, galopp. Om hon kunde berätta själv...
Numera är Fyffelin pensionär men rids och pysslas om.
– Hon var i tävlingsform 16 år i sträck. Hon har alltid haft en bra grundkondis. Veterinären har sagt att hon har en väldigt bra lungkapacitet, säger Zandra Svensson.
Vad älskar hon?
– Att springa. Och gå in och ut ur hagen. Hon gillar inte vatten och går inte i pölar. Och vattenslangen kan man inte gå över. De flesta godisar spottar hon ut också.