Kvalade in till OS – direkt efter pappans död

Det har varit en sommar av känslostormar för simtalangen Björn Seeliger.

Sorgen och chocken över pappa Franks död.

Glädjen och stoltheten över att fixa en OS-biljett på 50 meter frisim i absolut sista stund.

Södertäljesimmaren, som tävlar för Stockholms Kappsimningsklubb, tog sista chansen bara en vecka efter pappas död.

– Det var lite som en film, säger han när han minns tillbaka till Rom under midsommarhelgen.

Nia i världen

Han lämnade den italienska huvudstaden, där landslaget låg på träningsläger, när dödsbudet kom. Seeligers pappa hade cancer, men jobbade och mådde bra när allt tog en dyster vändning över en natt.

Han åkte ändå tillbaka till Rom till själva tävlingen, missade sin näst sista chans, men drämde till med 21,71 på 50 meter i ett lopp över 100 meter fritt. Inom simningen är det tillåtet att notera en tid på en kortare distans så länge man fullföljer hela loppet.

Resultatet innebar personligt rekord med 35 hundradelar och var en tiondel under den svenska OS-kvalgränsen.

Och årets nionde snabbaste tid i världen på distansen.

– När jag kom hem så reflekterade jag och skrev ned väldigt mycket, det var väldigt bra för mig. Jag skrev ned 12–13 sidor för att få ur mig allt och så att jag kommer i håg det, berättar han.

"Noll syfte"

Han berättar att tankarna fortfarande fladdrar mellan sorg och glädje.

– Det har varit svårt, men jag har fått väldigt mycket stöd hemifrån. Det är inte så att de vill att jag ska vara hemma just nu, de vet att jag måste göra det här också, och de vet att pappa hade velat att jag gör det här också.

– Jag vill åka på OS och känna att jag har upplevt det. Jag har tagit mig hit och är väldigt stolt över det och tänker njuta. När jag kommer hem så är jag ledig och kan andas ut mycket mer. Det är klart att jag är ledsen, men det är noll syfte att ligga hemma i sängen och vara det, säger han.

Seeliger, som har läst sitt första collegeår i USA, på University of California i San Francisco, är en av fem OS-debutanter i simtruppen och vill mer i Tokyo än att se och lära.

– Jag tog ett megakliv och det var häftigt och jag vill bevisa att jag kan vara där. Jag vill komma till OS för att jag förtjänat platsen, inte bara känna på vattnet och åka hem. De som är före mig ska få kämpa för att slå mig. Jag tänker ta för mig och göra det bästa jag kan, säger han.