16 januari förra året åkte Eklöf långloppet La Diagonela i Schweiz. Det var svenskens debut i Ski Classics. Han gjorde en bra insats, blev 59:a och tog två poäng i tävlingen som kördes i ner mot 30 minusgrader. Flera av de startande drabbades av svåra köldskador, Michael Eklöf var en av dem. Stora blåsor gjorde att han inte kunde gå och Michael drabbades av nekros som orsakade celldöd vilket i sin tur riskerade att ena stortån kunde ha ruttnat och ramlat av.
– Målsättningen är att stå på skidor igen. Jag har svårt att se att jag inte skulle göra det. Självklart kan jag inte sluta leva för det här eller ge upp hoppet, sa han bland annat till tidningen då.
Nu har träningsviljan, kampglöden, en näst intill läkt kropp och värmestrumpor tagit honom till spåren igen. Efter att ha tränat ett antal varv i Vilsta, där den största grunden är lagd, blev det tävlingsåterkomst 9 januari i Craft Ski Marathon (42 kilometer). Därefter har Eklöf åkt Byggdialog Ski Marathon (42 km), Moraloppet (42 km) och nu i helgen klassiska Engelbrektsloppet (60 km) där han slutade sexa.
– Jag kör med värmestrumpor och det funkar hur bra som helst, det har räddat min säsong, säger Michael.
– Det har bara gått bättre och bättre tycker jag. Hade väldigt dåliga skidor i första tävlingen men sen har det varit bra. Det gick rätt bra redan när jag kom igång med träningen (löpning, styrka och rullskidor) under senvåren/sommaren. Balansen var ju lite påverkad men den har blivit mycket bättre. Jag tror det gör väldigt mycket att kroppen är aktiv, sen är jag ingen expert på vad som sliter eller inte.
Hur var det att göra comeback?
– Det var jävligt skönt att se att det funkade, att fötterna funkade. I och med att det blev så kallt som det blev fick vi konstsnö väldigt tidigt i Eskilstuna. Då kunde jag åka och testa med värmestrumpor, jag köpte nya pjäxor som är tjockare och olika överdrag, säger Eklöf och fortsätter:
– När jag väl stod på comebacken var det såklart en härlig känsla att kunna tävla. Men det var just känslan innan att man kunde åka skidor igen, att man visste det ... det var gött.
Har du några fysiska problem kvar från köldskadorna?
– Fötterna är ju känsliga, jag kan ju inte åka skidor utan värmestrumpor. När det är plusgrader får jag också vara försiktig. När jag är ute i vanliga skor och har vanliga strumpor kan jag inte stå stilla, då går det fort till att frysa. Stortårna känner jag inte så mycket, det var ju de som tog stryk.
– Men det är häftigt att kroppen ändå har återhämtat sig, det ser ut som två tår nu. Det är helt sjukt. Naglarna ser lite halvdana ut och någon tå har sjunkit in. Skadan är invärtes egentligen, det är återfyllnaden och cellerna som dött, vilket är farligt. Eftersom jag har dålig återfyllnad är det svårt att få cirkulation i tårna och känseln är ju som sagt försvunnen.
Efter Moraloppet i år kom nästa smäll, om än i mindre skala.
– Jag åkte på covid och tränade inte på tio elva dagar, jag var rätt dålig faktiskt. Kom igång med träningen förra veckan och körde Engelbrekt nu och det gick ju bra. Men det är inte roligt att ha covid. Jag fick väldigt ont i kroppen, i lederna. Huvudvärk, trötthetskänsla, feber som kom och gick några gånger och det satte sig lite på luftvägarna. Jag hade så jädra ont i kroppen, säger Michael och fortsätter:
– Man blir lite orolig när man inte tränat på några dagar hur det ska svara med tanke på att man hört om många andra som fått covid och hur olika det slår.
Det gångna veckoslutet ställde Michael, vid sidan om Engelbrektsloppet, även upp i Engelbrektsstafetten (3x10 km) tillsammans med Anton Hedlund och Ronny Wedin. Det gick så bra att trion vann.
– Skitkul, helgen började verkligen bra.
Sedan följde alltså Eklöf upp med en topplacering i det "stora" loppet som han åkte för första gången.
– De framför mig i resultatlistan är riktigt bra åkare och har fina meriter sedan innan.
Som exempelvis vinnaren Andreas Svensson (Ulricehamn).
– Det var en bra genomkörare och känns lovande inför Vasan. Jag är på gång, fortsätter 30-årige Michael Eklöf.
Om inget oförutsett händer står han nämligen på Vasaloppets startlinje söndag 6 mars.
– Jag siktar väl på förhoppningsvis topp 100, det är drömmålet. Men det är svårt att säga, rätt dag kan vad som helst hända och det är små marginaler. Har man otur och får en stav avtrampad kan hela loppet vara förstört, säger Michael som varit med i Vasaloppet fyra gånger tidigare med en 260:e-plats som bäst.
– Jag vet i alla fall att värmestrumporna håller fyra timmar och att kroppen håller.
Tvivlade du nån gång på att du skulle komma tillbaka?
– Nej. Det var som när vi pratade i somras ... jag tränade, målet var att komma tillbaka och visa sig själv vad man kan. Oavsett hur det går på Vasaloppet har jag ändå visat att jag är tillbaka och åker bra skidor.
Michael tystnar ett tag innan han säger:
– Det har varit jobbigt men det finns de som har och har haft det värre. Antingen kan man lägga sig ner och tycka synd om sig själv eller göra det bästa av situationen. Och det gick ju ändå bra för mig.
– När jag åkte Moraloppet gick det jättebra och jag slutade 16:e där, samma dag gick Diagonela. Det var kul att åka bra samtidigt som den tävlingen var ...
Vad är ditt framtida mål?
–Jag ska se hur det går och utvärdera efter säsongen men just nu känns det bra. Jag skulle gärna vilja åka Marcialonga (i Italien) nån gång, det är ett stort klassiskt lopp.
Redan till helgen ser det ut att bli tävlande igen.
– Det lutar åt Bessemerloppet eller eventuellt Skinnarloppet.
Och om ett par veckor är det mycket möjligt att Tunaforsåkaren och den tidigare hockeyspelaren Michael Eklöf dyker upp i tv-rutan under jakten på en fin placering under de nio milen i skidspåren mellan Sälen och Mora.