Förbluffad i måndags kväll, rejält fintad av landslagsledarna och lagkompisarna några dagar senare.
Det har varit omtumlande dagar för längdstjärnan.
Hon skrattar åt att hon gick på bluffen när det var dags att gemensamt fira utmärkelsen. Senast en längdskidåkare tog hem Jerringpriset var 2008 när Charlotte Kalla fick flest röster.
Höll masken bra
Så det fanns verkligen anledning att skoja till det.
– Jag kom ovetandes ned där till mötet. Resten av gänget satt samlade. En av våra ledare började ganska allvarsamt ta ton och uttrycka sin besvikelse över att det gått 48 timmar.
– Jag började tänka: vad har hänt de senaste 48 timmarna? Vad har vi nu ställt till med? Jag började tänka alla möjliga katastroftankar, men till slut kläckte han (Lars Ljung) ur sig att vi faktiskt inte haft tillfälle att fira det här priset. Jag måste säga att han höll masken bra, berättar Ebba Andersson i telefon från Schweiz.
Har du återhämtat dig från allt ståhej?
– Jo... ja, det skulle jag nog säga att jag har gjort. Jag var väldigt förvånad i sändningen i måndags. När jag satt där med Duplantis tänkte jag att det var roligt så länge det varade men nu är det snart bara att gratulera.
– Sedan lästes mitt namn upp. Det tog några sekunder innan jag faktiskt förstod. Så klart visste jag att chansen fanns, men ska jag vara ärlig blev jag glad för varje steg jag klarade mig vidare. Det kanske är en konsekvens av att man många gånger underskattar sig själv och överskattar andra.
Kroppen svarar
Hon är en av många vinteridrottare som fått en släng av den senaste covidvarianten under vintern. Hon trodde att hon var frisk nog för att köra Tour de Ski runt årsskiftet, men bröt efter tre etapper.
Återkomsten i Oberhof för en vecka sedan gav en elfteplats i den klassiska masstarten över 20 kilometer. Med en stabil sträcka bidrog hon till stafettsegern i söndags.
Hur har kroppen svarat på återkomsten?
– Bättre och bättre. Jag märkte så klart att jag saknade den fart som jag behöver i de avgörande lägena som krävdes i det loppet. Men fysiskt begränsas jag inte som i Toblach.
– Det är mer att jag successivt måste hitta tillbaka till formen jag var i innan jag blev sjuk.