Det var nästan två år sedan sist som delar av redaktionen flockades kring tv-apparaterna – som alltid ligger i nära anslutning till oss sportmurvlar.
Men så var det också en nästan två år sedan svensk längdskidåkning hade en lika skön dag. Det går givetvis inte att jämföra VM-sagan i Falun med framgångar i skiathlon på en halvljummen Tour de ski i Oberstdorf denna säsong när så mycket snack handlar om norska medicineringar och rysk dopning och flera andra går all in för en formtopp.
Visst, man kommer få dålig smak i munnen under VM i Lahtis. Men mitt i längdskidsportens senaste sörja var det så skönt att se när Stina Nilsson pulvriserade alla norskor. Okej, jag är alltid lite väl skadeglad när Sverige slår Norge i skidor. Jag erkänner. Mitt bästa minne var en annan skiathlon, herrarnas uppgörelse i Vancouver-OS. Men det var oväntat att man fick så mycket adrenalin av när Stina Nilsson vann sitt första distanslopp i världscupen.
Jag fick lite rysningar redan när den utmärkte amerikanska spurtaren Jessica Diggins struntade i allt vad alla norskor heter och klapprade på Stinas skidor. Nilsson kunde inte ruska av sig amerikanskan, men ändå försvann hela den norska armén i en brant knäppa där det brukar vara Norge för hela slanten.
Det var inget annat än en imponerande uppvisning när Stina Nilsson vann den tredje Tour de ski-etappen och tog en knapp totalledning – som jag tror att hon kommer behålla till 500 meter in i den avslutande slalombacken då Heidi Weng blåser förbi. Typ. Men det är då det. Låt oss njuta hela vägen tills dess.
Och så skönt det var att Charlotte Kalla fick sköna besked. Hon kommer aldrig glädja sig åt en åttondeplats så här mycket; snackade visst med SVT igen...
Till sist såg Marcus Hellner bitvis ännu piggare ut på skatedelen än den femteplats det blev, men vilket formbesked inför VM det var! Den här nivån har Hellner inte hållit sedan ett par gånger 2015. Sedan visade Jens Burman att han kommer vilja slåss om den sista platsen i ett svenskt VM-stafettlag där i normal form Johan Olsson, Calle Halfvarsson och Marcus Hellner förstås går före men där dagens 23:a Daniel Richardsson inte ska känna sig säker.
Men mest av allt njuter man ju av ett monster från Malung – i positiv mening. Snacka om avslutning i det svenska stafettlaget om Kalla kommer tillbaka och kan skicka ut nya Sverigeettan på distansskidåkning, Stina Nilsson, på sista. Är spurten inte uppför finns det ingen som slår Malungmonstret i en sprint...
* * *
Det senare fick vi ett nytt bevis på i onsdagens jaktstartsspurt. Tuff körning innan upploppet och så kross av två norskor - som tidigt kände sig slagna.
Imponerande är bara förnamnet.
Jag får förlänga de där 500 meterna från i går när det gäller antalet meter i backen som Stina klarar att hålla lätta Weng bakom sig. Skulle det räcka till spurten så...
...nej, det ska inte ens gå för Stina Nilsson med ett bra tidsavstånd vid början av backen.