Vid det här laget kan väl knappast någon ha missat Nils van der Poels framfart de senaste åren med söndagens OS-guld på 5 000 meter som extra krydda. När Trollhättans stolthet, som kör för en ny gyllene medalj under fredagsförmiddagen, började sitt tävlande i ungdomsåren höll Anton Lindroth också på. Eskilstunasonen har bland annat tävlat mot den ett år yngre van der Poel i USM.
– Namnet kommer jag ihåg och han var en av de snabbare men mycket mer än så kan jag inte säga. Det är en ganska liten sport så alla känner alla på något sätt, säger Lindroth som i 15-16-årsåldern slutade sin aktiva karriär (även om det blivit någon tävling därefter) och i stället hjälpte till som ledare för ungdomar i moderklubben Eskilstuna IK.
– Tyvärr hade jag väl inte den fysiken och uthålligheten som de bättre hade, säger Anton.
Nu jobbar han som arbetsledare på nya tågdepån i Eskilstuna och hjälper till sporadiskt i EIK där pappa Anders fortfarande är en aktiv eldsjäl.
Anton Lindroth följer Nils van der Poels framfart som förstås betyder en hel del för svensk skridsko.
– Han har gjort otroligt mycket bra för sporten. Den sätts på kartan på ett annat sätt och den förs ut till folk som kanske inte hade upptäckt den annars.
Pappa Anders Lindroth har varit med i EIK sedan 1989, året efter det att Eskilstunalegendaren Tomas Gustafsons tog dubbla OS-guld i Calgary. Anders minns mycket väl Nils van der Poel.
– Han åkte snabbt, han tränade mycket och var väldigt ambitiös. Han hade bra teknik och orkade hur mycket som helst, han blev aldrig trött. Men han var inte snabbast från den klubben (Trollhättan) då, säger Lindroth den äldre som förstås såg när van der Poel åkte hem guldet på 5 000 meter.
– Absolut, det är roligt att följa. Hans största styrka är att han blir starkare på slutet. Det är få som klarar det, det är en stor kamp mot mjölksyran.
Vad betyder hans framgångar för svensk skridsko?
– Hur mycket som helst. Vi har 15 ungdomar i klubben som åker nu och de har hux flux fått en förebild som syns i media. Och de behöver inte förklara för jämnåriga vad de håller på med och det väcks ett intresse också. Samtidigt kommer folk och frågar om vi har träningar, säger Anders.
– Det hände faktiskt en rolig sak i går ... Linden Hockeys elvaåringar höll på att byta om när jag kom med ett par skridskor i handen och sa "såna här borde ni prova". Ja, Nils van der Poel svarade de då. Det var en rolig reaktion för så har det inte alltid varit. Nu vet många vad det är för någonting, säger Anders.
Har ni märkt en stor ökning?
– Ja det har vi gjort. Största responsen hittills har vi fått från sådana som varit inne i sporten på något sätt tidigare och nu fått barn och tänker att barnen kan prova på skridskor.
– Vi har även ett antal vuxna som är med och åker och de är minst lika viktiga. Det är ett väldigt trevligt sätt att utöva idrott på, flera generationer kan vara med samtidigt. Jag tror den äldste i Sverige som tävlar är 79 år och i första hand tävlar man mot klockan, mot sina egna tider.
Trodde du att det var Nils van der Poel som en dag skulle bli olympisk mästare?
– Nej det trodde jag nog inte. Men han hade de fysiska förutsättningarna och möjligheterna för att genomföra det, han var exceptionellt envis, snabb och uthållig. Det gäller att ha en vilja av stål och ett huvud som orkar också och det har han ju visat att han har.
Blir det guld på 10 000 meter också?
– Ja, det är inte så många överraskningar. Det kan inte vara felvallat eller någon käpp som står i vägen. Han har tränat för det och han har chans att klara det han förutsatt sig. Nu gäller det bara att corona eller något sådant inte sätter stopp, säger Anders Lindroth.
– Han har ju onekligen fysiken för det. Så händer inget oväntat har han möjligheten att lyckas. Jag hoppas han tar det, absolut. Det är bra reklam för sporten, säger Anton Lindroth.